Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han gifvit mig henne». Då nu prinsessan förespeglade honom,
att han var ung och än kunde få en son, svarade han: »Kara
syster, jag är nöjd. Må Gud bevara henne!»
Kristina har själf flerstädes uttalat sig om vikten af en
regents uppfostran. Att vårdslösa den är, enligt hennes ord,
liksom att förgifta brunnarna. Alla lida däraf. Hennes egen
erfarenhet tyckes ej hafva varit den bästa. Hon talar om
att intriger och smicker redan omgåfvo hennes vagga.
»Fur-stame», säger hon, »behandlas som små lejon. Man vet att
de ej ännu kunna bitas, men de kunna alltid rifvas.»
Men om också Kristina tidigt uppfattade eller kanske
snarare med det intelligenta barnets säkra instinkt anade,
att ej allt omkring henne var, som det borde vara, så kan
man därföre ej säga, att hennes omgifning var likgiltig för
huru hennes uppfostran leddes.
Redan Gustaf Adolf lär, enligt Kristinas egen utsago,
befallt, att hon skulle få den grundliga bildning man gåfve
åt en blifvande konung, och han sökte sörja för henne genom
att anförtro henne åt den bästa qvinna han kände, åt sin
syster Katarina.
Vid ej ännu fyllda sex år blef Kristina drottning. Hvad
Gustaf Adolf tänkte som en möjlighet, blef en verklighet.
Härigenom förändrades också för henne de yttre
förhållandena, men ej till lycka för hennes sunda utveckling.
Drottningen-barnet blef den svenska maktens symbol. Hon
kunde ej nog omgärdas. Man kunde ej visa henne nog
stora ärebetygelser. Redan 1633 vid riksdagens öppnande
intog hon tronen, omgifven af sin uppvaktning och sina
förmyndare. »Låt oss se henne», sade en af dannemännen,
och när de fingo skåda flickan med de lifliga, glänsande
ögonen, tyckte de sig se faderns afbild.
Främmande sändebud, som kommo till Stockholm —
och de kommo ej sällan, ty Sverige lefde nu midt uppe i sitt
största krig — uppvaktade den unga drottningen, suppliker
inlemnades till henne, hon fick ibland intaga sina måltider
offentligt, stora gästabud föranstaltades till hennes ära, och
när hon företog den minsta resa, följde henne rådsherrarne
i sina kareter ett långt stycke på vägen. Kristina hade en
betydlig hofstat, och man fäste afseende vid alla hennes
Önskningar. Hon uppföddes sålunda med kunglighetens hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
