Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tunga apparat. Hennes medfödda själfkänsla stegrades,
egen-viljan växte, nyckfullheten fick näring.
Vid framskriden ålder kunde visserligen Kristina ibland
med filosofisk öfverlägsenhet betrakta den makt, som kronan
gaf, men icke desto mindre värderade hon den ganska högt.
»Storheten», säger hon ettstädes, »är liksom parfymerna.
De som bära dem, känna dem icke eller också endast
stundtals.» Själfständigheten, som kan vara en maktens följd,
ehuru den långt ifrån alltid är det, den skattade Kristina
ojämförligt högre än själfva makten, och detta redan i tidiga
år. »Du Gud», säger hon i sina ofvan anförda anteckningar,
»har ända ifrån min spädaste barndom låtit mig begripa,
huru stor den fördelen är att ej behöfva lyda andras
befallningar», och hon talar på ett annat ställe om »olyckan att
vara född undersåte».
För ingen hyste den uppväxande Kristina den vördnad,
blandad med kärlek, som för barnets sunda utveckling är så
nödvändig. Vid fadern synes hon visserligen varit innerligt
fäst, och då han reste ut till Tyskland, grät hon, så att
hennes Ögon höllo på att fördärfvas, men hon var för späd,
då han rycktes bort från henne, för att minnet af honom
skulle utöfva något inflytande på hennes, utveckling.
Sin moder genomskådade hon snart. Maria Eleonora
var ej heller tillräknelig, då hon efter Gustaf Adolfs död
kom hem från Tyskland. Hon lefde blott för den döde — ej
för hans minne, ej för hans barn — utan för hans lik, från
hvilket hon ej ville skiljas. Både Katarina af Pfalz och Ebba
Brahe voro i början så svaga för den döde och hans
sörjande maka, att de gåfvo vika för hennes nycker ochgingo
hennes ärenden. Den förra synes dock besinnat sig snart
nog och lyckades öfvertala Maria Eleonora till att låta
be-grafva Gustaf Adolf. Men detta hade knappt gått i
verkställighet, förrän enkedrottningen genom Ebba Brahe lät i
rådet framställa en begäran att få flytta sin makes lik från
grafven i Riddarholmskyrkan till Strömsholm, där hon kunde
få tillfälle att då och då öppna kistan. Men till denna
dårskap sade rådet ett bestämdt nej, för såvidt hon ville se och
omfamna sin dotter — och då afstod Maria Eleonora, men
med förbittring i sinnet. Hon afskydde rådsherrarne och
förtalade dem. Däremot visade hon ett brandenburgskt sände-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
