Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het för sydländingar, sade hon, härledde sig af deras större
nykterhet.
Liksom i dryck var Kristina alltid måttlig i mat och
likgiltig för läckerheter.
Kristina ådagalade också redan tidigt fullständig
likgiltighet för sitt utseende och sin klädsel. Hon hade vacker
hy och vackert hår, men vårdslösade dem båda, utsatte sig
ofta onödigtvis för väder och vind och lär till och med
kammat sig så sällan som möjligt. Hon ville i detta frisyrens
tidehvarf ej ha annat än en kam, som sammanhöll de’ fritt
fladdrande lockarne. I sin dräkt kunde hon ibland ha
genialiska ideer, som väckte till och med franske kännares beröm,
och vid högtidliga tillfällen nyttjade hon gängse moder, ehuru
hon alltid var för sin tid ytterst enkel. Armband, ringar och
dylika prydnader bar hon ogärna. Ofta var hon dock klädd
på ett sätt, som syntes mången både anstötligt och fult.
Hon ville kunna röra sig lätt och ledigt och nyttjade
där-före vida koftor, korta kjolar, ett slags stöfletter och en mjuk
filthatt med en svajande plym. På en fjerdedels eller en
half timme var hennes klädsel fullbordad.
Med den vårdslösa klädseln följde det själfsvåldiga sättet.
Hon halflåg i de stora länstolarne, lade benen i kors, så att
fotterna syntes, hon rörde sig lifligt, skrattade och talade
högt. Hennes sätt att uppträda skulle anstå en »miss» från
den stora Vestern i våra dagar, men slog med förfäran en
värld, som i det stela spanska hofceremonielet såg en
beundransvärd förfining och som var i begrepp att i
allongeperu-ken, korsetten och styfkjorteln finna berömvärda framsteg i
civilisation.
Ingenting har i högre grad skadat Kristina än just denna
hennes fullkomliga likgiltighet för yttre konvenans. Sättet
har alltid af det stora flertalet tagits för människan, liksom
frukten bedömts efter skalet.
Kristina sträfvade onekligen efter hvad man i våra dagar
med ett ofta missbrukadt uttryck kallar »att lefva i sanning»,
d. v. s. att vara sådan, som man af sig själf är, fri från
konvenans, från fördomar eller hvad man anser som sådana,
oberoende af andras omdöme, sig själf nog, men därföre
också slaf under det egna jagets nycker och fordringar. Det
finnes ibland hos Kristina mera af nittonde århundradets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
