Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menade sig vara herre i riket, då hans öfvermod började
besvära Kristina, och då föll också han i onåd, och detta
långt djupare än någonsip Axel Oxenstierna hade gjort, ty
han var ej oersättlig såsorh denne. Drottningen hade
nämligen äfven under åren 164^ — 50, då de la Gardies anseende
stod som högst, ofta nödgats, vädja till rikskanslären, och de
utländské ministrarne hade alltid funnit öfverensstämmande
med sin fördel att vid sina uppdrag vända sig till honom.
Under de sista åren af ’.Kristinas regering växte ånyo
hans inflytande. Kristina kunfle visserligen då och då tillåta
sig några själfrådiga handlinrar — hon affardade t. ex. en
portugisisk resident utan att radfråga kanslären, hon lät på
eget bevåg lägga beslag på någm holländske köpmäns gods
för att kräfva upprättelse för den>jprättmätiga behandling en
svensk lidit i Amsterdam, och höp förklarade obetänksamt
nog Bremen krig, hvilken krigsfö&laring Axel Oxenstierna
dock fann för godt att kontramandera — men i stort sedt
var nu rikskanslärens makt högst ^etydlig och förstärktes
ytterligare genom de viktiga värf,^som anförtroddes hans
yngre son, Erik Oxenstierna.
Do försök Kristina tid efter anlian gjort att motarbeta
rikskanslären hade aldrig hindrat herme från att sätta ett högt
pris på hans stora egenskaper, oclj det var för hans skull
hon fann det svårast lemna Sverige.’ Men Kristina njöt alltid
af att känna sig ega makten öfver 4ionom, och det behagade
henne ofantligt, när den spansk^ ministern Pimentel, som
1652 kom till Stockholm, genast jäökte företräde hos henne
utan att först vända sig till Axeji Oxenstierna. Detta synes
varit första steget, hvarigenom^denne elegante och
inställ-samme man innästlade sig i Kristinas förtroende.
Regerings-ärendena kom dock han liter litet som någon annan af de
sista årens gunstlingar, såscmi Holm-Leijoncrona, Tott,
Stein-berg och den beryktade yCourdelot, att beherska. Kristina
satt själf vid rodret och jtillät ingen att mästra henne. Men
hafvet var upprÖrdt, skären många och bränningarne svåra,
och mot sin vilja .tvangs hon gång efter annan att fråga
Axel Oxensticrnar ’till råds, att söka stöd hos denne store
statsman^om-’irvilken det sagts, att om alla Europas statsmän
^vore s^Tnlade på ett skepp, så borde befälet lemnas åt honom.
Kristina tvangs desto oftare att rådfråga honom, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
