Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lynne och af dessa fromma andar, som sträfvade efter en
de olika bekännelsernas försoning. Denna idé tilltalade
Kristinas fredsstiftande lynne, och när hon väl blef myndig,
föreslog hon inrättandet af en teologisk akademi, som skulle
slita tvisterna de protestantiska kyrkorna emellan. Den
svenska lutherska kyrkan var dock alltför stolt öfver sin
ortodoxi för att ej taga illa upp dylika förslag. Drottningen
fick förmaningar af sin kanslär, så att tårarne kommo henne
i ögonen, och planen Öfvergafs.
Hennes forskande ande sökte efter sanning. »Du vet,
0 Gud», utropar hon i sina själfbekännelser, »huru ofta jag
1 ett för vanliga själar obekant språk bad Dig om nåd att
upplysa mig, och jag lofvade att lyssna till Din röst, om
jag också därför skulle offra lif och lycka.» Hon läste
teologiska och filosofiska skrifter, resonnerade med sina prester
och kallade till sig de lärdaste män uti Europa för att af
dem höra sanningen. Tidehvarfvets störste filosof, Cartesius,
kom till Stockholm, och tidigt om morgnarne, mellan fyra
och fem, talade hon med honom om lifvets högsta frågor.
Denne hade till utgångspunkt för sin filosofi, att man bör
tvifla på allt utom på tviflet, men han stannade ej därvid.
Han sökte också bevisa Guds tillvaro och hufvuddragen af
den katolska kyrkans läror.
När Kristina diskuterade i religion och filosofi, ville hon
likväl endast sällan utgå ifrån det rena tviflet. Hon hade
för sin egen del den fasta tpon, att en Gud måste finnas
och att Han ej kunde hafva lemnat människorna utan en
religion, som vore Hans uppenbarelse. Men med förkärlek
dryftade hon, hvilken religion som vore den rätta, och vid
dessa sina samtal ådagalade hon en frihet i tanken, som slog
hennes omgifning med förundran. Det talades utan
förutfattade meningar om judendomen och om de olika kristna
kyrkornas företräden.
Det fanns en uppfattning i den katolska religionen, som
Kristina, karaktäristiskt nog, hade fäst sig vid redan som
barn. Då man berättade för henne, att katolikerna ansågo
det ogifta ståndet vara Gudi behagligare än det gifta, utbrast
hon: »Ack, så vackert, den religionen vill jag antaga.»
Det tjenade sedan ingenting till att hos henne inpränta, att
allt katolskt vore fördömligt. Hon trodde det ändå inte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
