Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare styrktes hon i sin uppfattning af den
omständigheten, att de katoliker, som kommo till Sverige, ej voro
protestanterna underlägsna hvarken i bildning eller i moral;
de voro till och med nyktrare, hvilket ställde dem betydligt
högre i hennes ögon.
Den intelligente franske ministern Chanut, som vistades
i Sverige mellan 1645 och 1651, var ej utan inflytelse på
hennes böjelse för katolicismen, men den förste, med hvilken
hon öppet talade om sina katolska sympatier, synes hafva
varit den portugisiske gesandten Pereiras biktfader, Antonio
Macedo» Hon bad honom sända hit några lärare, som kunde
undervisa henne i den katolska religionen.
Ej många dagar efter dennes afresa — det var i
början af augusti 1651 — framkastade hon i rådet den tanken,
att hon ville afsäga sig regeringen. Rådet blef bestört, en
skrifvelse uppsattes af Axel Oxenstierna, i hvilken hon
ombads att qvarblifva vid styrelsen. Kristina mottog denna
nådigt och lät tills vidare talet om afsägelse falla.
Macedo for emellertid med sitt budskap till
jesuitgeneralen i Rom, och i februari 1652 kommo två jesuiter till
Stockholm, Malines och Casati. De infunno sig under
fullständig världslig förklädnad. Det fanns godt om utländingar
vid hofvet, och Kristina, som annars var så öppen och
oförsiktig, iakttog i denna sak den försiktigaste
hemlighetsfullhet. Hon igenkände dem genast, men besvor dem att ej
förtro sig åt någon. Det kunde kosta deras lif, kanske
hennes. Redan dagen efter deras ankomst lät hon i största
hemlighet hem ta dem till sig för att ostördt få tala med
dem, och de besökte henne sedan dagligen. Hennes
kam-martjenare Johan Holm, sedan adlad till Leijoncrona, gick
med hennes budskap. Hon synes hafva litat på honom, han
blef nu hennes faktotum, och hofmännen, som ingenting
visste, kunde ej förstå, hvarföre denne, såsom de tyckte,
obetydlige man steg i en sådan gunst hos drottningen. Trots
all försiktighet var det dock en och annan, som anade, att
det ej stod rätt till med dessa unge italienare. Rykten om
att de voro förklädda jesuiter och att drottningen började
luta åt katolicismen kommo ut, men de syntes så
osannolika, att man ej satte stor tro till dem.
Jesuiterna hade väntat, att Kristina skulle börja sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
