Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtal med frågor öfver den katolska religionen, men detta
gjorde hon ej, utan i stället frågade hon dem, om själen
verkligen vore odödlig, om det funnes någon skillnad mellan
godt och ondt, om det rätta ej vore, att i det yttre följa
landets religion och sedan lefva enligt förnuftets lagar samt
andra dylika frågor.
Den romerska kyrkan har alltid förstått att välja sina
verktyg, och Casati och Malines voro antagligen vuxna sitt
svåra värf. Sådana teologer hade drottningen måhända icke
förut påträffat. Säkerligen voro de varmhjärtade, intelligenta
och brinnande af nit för sin tro. De sökte visa, att deras
religion vore öfver, men ingalunda emot förnuftet, och
drottningen syntes mottaglig för deras bevis. Hennes ofta
återkommande tankegång var, att världen ej kunde vara af
Gud lemnad utan en sann religion, mén det syntes henne mer
och mer tydligt, att den borde finnas just hos den katolska
kyrkan med dess konseqvens, fasta organisation och gamla
traditioner. »Om man är katolik», säger hon på ett ställe,
»har man den trösten att tro, hvad så många ädla andar
under sexton århundraden trott, att tillhöra en religion, som
genom millioner under, millioner martyrer är bekräftad, som
slutligen har frambragt så många underbara jungfrur, hvilka
hafva öfvervunnit sitt köns svagheter och offrat sig Gudi.»
Katolska kyrkans relik- och helgontillbedjare stötte i det
längsta bort Kristina, som afskydde all vidskepelse, och
jesuiterna hade svårt att öfvertyga henne i denna sak. Hon
medgaf slutligen, att hvad påfven en gång befallt, måste
man tro. Man finge ej utvälja hvad man själf behagade.
Dogmen om påfvarnes ofelbarhet blef en trosartikel, åt
hvilken Kristina — den skeptiskt lagda Kristina — hängaf sig med
en alldeles särskild ifver. Det var ett tvifvelsjukt hjärtas
behof af tro, och i människonaturen har i alla tider funnits
dylika motsättningar af otro och vantro.
Samtalen med jesuiterna hade befäst henne i katolicismen.
Återstod nu, att med dem afgöra, huru hon skulle kunna
öfvergå till denna tro. Kristina var ej ännu mera bestämd
att afsäga sig regeringen, än att hon frågade jesuiterna,
om det kunde gå för sig att i hemlighet omfatta den katolska
läran, och endast så mycket följa den lutherska kyrkan, att
man ej väckte allmän anstöt. Men hon fick till svar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
