Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillfällighetspoesien blomstrade under den karolinska
tiden ej endast vid de stora samqvämen. En födelsedag,
ut-gifvandet af en bok, en hunds död, en borttappad småsak
gåfvo ämnen till dikt. Det tyckes, som om hela lifvet hade
varit inmängdt med poesi, men vid närmare betraktande
be-finnes poesien ofta vara endast den torraste prosa satt i
versform. Inspirationen uthärdade ej beställningsbrådskan.
Af sextonhundratalets tillfällighetsskalder hade Lars
Johanson, känd under namnet Lasse Lucidor den olycklige,
en äkta skaldenatur. Sofia Brenner är vida underlägsen
honom. Ej heller har hon den stora lätthet att dikta, som
utmärker den af samtiden högt prisade skalden Runius. Men
hon har andra förtjenster, som låta oss förstå, huru hon
kunde sättas i främsta ledet bland Sveriges skalder, så att
hon ej behöfde tala den pockande egenkärlekens språk, när
hon om sig själf skref:
»att om mina rim man talar öfver allt,
jag räknas bland den hop, som alltid såddes tunnt.»
Fru Brenner upparbetade språket och räknas i formellt
afseende bland den karolinska vitterhetens bättre skalder.
Innehållet i hennes dikter är reflekterande och didaktiskt.
Hon står långt ifrån den italienska svulstiga smaken, utan att
närma sig den klassiskt franska med dess lätta behag. I stället
är hon ofta torr och tung, men hennes samtida blefvo intagna
af hennes rena, tydliga språk. De förstodo henne med lätthet
och kände sig uppbyggda af hennes reflexioner och förmaningar,
som syntes dem mera slående och originella, än de synas oss.
Ilon talar med förkärlek om sig själf ibland med
anspråkslöshet, men alltid med mycket själf behag. Gärna håller hon
i sina qväden inledande samtal med sånggudinnorna. Dessa
blefvo troligtvis förskräckta af de långa talen och flydde sin
kos, så att den goda frun blef lemnad ensam med sin sunda,
kloka prosa, som hon fick sedan på egen hand utan de nio
systrarnes bistånd sätta i rim, så godt hon kunde.
De enda dikter af fru Brenner, som icke kunna anses
vara rena tillfällighetsdikter, äro hennes religiösa. De äro i
allmänhet torra och dogmatiska. Hon är en trogen medlem
af Karl XI:s ortodoxt lutherska kyrka, och tviflets och sökan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
