- Project Runeberg -  Märkvärdiga qvinnor / Serie 2. Svenska qvinnor /
315

(1890-1891) Author: Ellen Fries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slösats på drottning Kristina. Här egnas nu samma vördnad
åt en fru af ringa härkomst och som ej kan återgälda denna
gunst annat än med ett litet artigt bref eller en elegant
sonett. Men denna heder värderades högt. Sällskap för
ömsesidigt beröm hafva funnits, lika länge som
människonaturen varit tacksam för medkänsla, erkännande — och
hvar-före icke säga — svag för smicker.

Ty om äfven samtiden hade en annan tanke om fru
Brenners författareskap än hvad vi hafva, så kunde dock
understundom det pris, som egnades henne, ej få annat namn
än smicker, och ett smicker, som ofta faller in i det löjliga.

»Statt gamla Grekland upp och skåda hit åt Norden»,
sjunger Nils Langelin om henne 1706,

»Men tänk! vi hafva nu en fru af större sinne,

Af ädlare förstånd, af högre vett och minne,

Än själfva Pallas var och alla lärde män,

Som Grekland hafver haft, och England hafver än.

Hon är den högstas bild, naturens mästerstycke,

All däglighetsbegrepp, ett ovärderligt smycke,

Af himlens milda hand beredt och sammansatt:
Kort: hon är himlens skänk och jordens högsta skatt.»

De flesta af fru Brenners dikter voro tillfälllghetsdikier.
Det var visserligen ej längre såsom under de gamla tider, då
skalden strängade lyran i de festliga lagen och qvad om
förfädernas bedrifter eller i högstämda sånger sjöng skönhetens
lof eller manade till strid för fosterland och frihet. Tiderna
hade sedan dess i mycket ändrats. Ännu skulle dock
skalden finnas qvar vid gästabuden, men endast som en
anspråkslös tjenare. Framsägandet af hans rim var liksom ett
nödvändigt ackompagnemang till sällskapsglädjen, alldeles
som pianospelet är i våra dagar. Poesier beställdes till
bröllop och begrafningar liksom bakverk och vin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:25:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/feqvinnor/2/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free