Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland de sorgligaste kapitlen i qvinnans historia är
onekligen det som handlar om hexeriprocesserna, ty i intet
fall har svagheten i den qvinliga organismen blifvit på ett
råare sätt missbrukad af mannens styrka och makt.
Hexeriprocesserna kunna föras tillbaka ända till
Inno-centius VI:s ryktbara bulla af 1484, och hexornas anor gå
tillbaka ända till de gamla kaldeerna.
Den kristna kyrkan ansåg först tron på hexor såsom
kätteri, men efter Innocentius* bulla började de betraktas
såsom besatta af den onda anden. De utstodo de grymmaste
marter och brändes öfver allt i hundratal.
Det var som om denna andliga farsot aftagit i styrka
när den nalkades Norden, dit den kom först efter sedan den
i det närmaste rasat ut i det öfriga Europa. Våra flesta
och långvarigaste hexeriprocesser infalla under Karl XI:s
regering. Landshöfdingar, lagmän och biskopar äro alla
öfver-tygade om hexornas grufliga grasserande i våra bygder, och
det var först den store läkaren Urban Hjärne, som genom
sitt skarpsinne lyckades öfverbevisa de maktägande om det
orimliga i dessa processer.
Till och med här i Sverige ansåg man hexorna för ett
utdödt släkte, då på 1750-talet det ryktet dök upp, att i
Dalarne, i Åhls socken funnos hexor. Därmed förhöll det
sig sålunda.
En skräddare i nämnda socken brukade roa sina
lärgossar med att tala om hexerihistorier. Dessa gjorde på
gossen Erik Johansson ett djupt intryck, och han började
tala om, att han kunde taga reda på hvilka qvinnor voro
hexor. Medels några konstiga redskap och besvärjelser sade
han sig på torsdagsaftnarne kunna få se alla hexorna, innan de
begåfvo sig på väg till Blåkulla. Han utpekade några
olyckliga qvinnor, som antingen väckt hans förargelse eller som
skilde sig från mängden på ett eller annat sätt.
Just vid denna tid begaf det sig, att det blef
biskopsvisitation i socknen på våren 1757.
Biskop Troilius höll ransakning med de föregifna hexorna.
Han fann att de voro hemma i sin kristendomskunskap och
att de ej blefvo gråa i ansiktet, då Jesu namn åkallades.
Det var sålunda intet giltigt skäl att åtala dem. Innan han
afslutade förhöret, frågade han några af qvinnorna, om de i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
