Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rekthet i uttryck, som voro den franska smakens styrka. Hon
hade studerat sextonhundratalets författare, beundrat M:me
Scudérys romaner och La Bruyéres karaktärer, Lafontaines
fabler och Boileaus smaklära. Hon följde med samma vakna
intresse de nya upplysningsidéer, som nu bröto sig fram.
Halft förskräckt skrattade hon åt Voltaires djärfva
qvick-heter eller grät med Rousseaus Héloise.
Hon läste vitterhet, historia och filosofi — alltid helst
filosofi liksom i sin ungdom. Hon kastades mellan olika
tankar och åskådningar, men hon fann nu liksom då i en
hufvudsakligen på det praktiska lifvet riktad kristendom
lösningen af sina tvifvelsmål.
Att till poesiens språk öfverflytta de filosofiskt-moraliska
tankar, som fyllde hennes sinne, var hennes käraste
sysselsättningar. Flere prof däraf lemnas i hennes samlade
skrifter. Dessa oden till hoppet och tron, dess qväden öfver
förnöjsamhet och enkelhet hafva mycket af tidehvarfvets något
snusförnuftiga lefnadsvishet, mycket af dess retoriska stil
och må hafva lifligt prisats af de gamle »tankebyggarne»,
men vår tid tilltala de föga. Det samma kan sägas om de
andliga skaldeqväden hon utgaf 1758. Vi beundra mest
hennes enkla visor, ofta i herdemanér, där hon glädes och
sörjer, gråter och jublar och alltid är sig själf.
Hon sträfvade dock efter att fylla än större uppgifter.
Det beröm, som tilldelades henne, närde hennes ärelystnad.
Hon ville skänka den svenska litteraturen ett epos efter
mönstret af Voltaires »Henriade», och hon skref »Konung
Karl Gustafs tåg öfver Bält». Hon uppbars ej vid sitt ämne
af den fosterländska glöd, som detta fordrade, hon är svulstig,
och hon är vek. Då var hon på ett helt annat sätt
inspirerad, när hon skref den långa dikten: »Fruntimrets försvar»,
riktad mot Jean Jaques Rousseau, hvilken dikt liksom den
föregående inflöto i de redan omtalade samlingarne.
Fru Nordenflycht var en varm beundrarinna af den
känslofulle schweizaren, och stor vardt därför både hennes
harm och sorg, när hon fick läsa, huru han i ett
offentlig-gjordt bref till D’Alembert om en teaters inrättande i Geneve
frånkände qvinnan »förstånd, smak, lärdom och snillegåfvor».
Hennes »Fruntimrets försvar» kan ännu — åtminstone
delvis — läsas med nöje. Ilcm utvecklar en icke obetydlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
