Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beläsenhet, hon åberopar historien och förnuftet, hon
upprepar bevis för qvinnans anspråk på lika aktning som
mannen, många gånger sedan upprepade — och äfven
motsagda. Hennes ord andas en djup känsla, en ädel harm.
Det var säkerligen icke endast Rousseaus bok, som
framkallade detta skaldestycke. De känslor och tankar det
uttalar, hade långt före detta väckts till lif af de omdömen,
som fällts öfver henne själf.
En qvinna, som lefde för litteraturen, som hade gjort
sitt hem till en litterär salong, där det kunde hända, att hon
presiderade, själf kanske den enda damen bland en mängd
herrar, äldre och yngre, en qvinna, som vågade ha åsikter
om versslag och författare, både franska och tyska, en
qvinna, som läste filosofi och historia, en sådan kunde
omöjligen undgå klander och förtal. Det måste vara någonting
underligt med henne. Visserligen var det många förnäma,
som umgingos hos henne, men just detta framkallade
afun-den hos dem, som icke kunde finna någon möjlighet att
komma med i dessa fina sällskaper, fastän de voro både vackra
och rika. Man hade visst hört talas om fru Brenner, som
idkade skaldekonst, men det var något helt annat. Hon hade
inte haft några litterära samqväm, hon hade inte stått
ensam i lifvet och kallat sig för »en sörjande turturdufva»,
hon hade inte omtalat för hela världen, att hon haft en
»herde», som hon älskat, hon hade till och med knappast
talat om sin kärlek, och hon hade haft femton barn. Hvad
kunde man mera begära af qvinlig dygd? Dessutom var
hon död, och en människa är alltid något bättre, när hon
väl har kommit så långt.
Klandret var i allo obefogadt, fru Nordenflycht kunde
väpna sig med »den blanka sanningssköld» och glädja sig
åt att hon bland sina vänner räknade flere af vårt lands
mest intelligenta och för vittra sysselsättningar intresserade
qvinnor. Men icke desto mindre led hon djupt af de hårda
omdömen, som kommo till hennes kunskap. I sin »satir mot
afundsjuka fruntimmer» sjunger hon kraftigt ut, hvad som
ligger henne på hjärtat. Så säger hon t. ex.:
»Kom låt oss kämpas i en riktig hushållsstyrsel,
Jag trotsar Er, som blott af vanan sysslor lärt,
Ej rensat upp Ert vett? men i Er snålhets yrsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
