Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domsvän, Henning Schmiterlöw. Brefvet är dateradt den
9 april 1779. Hon klagar först, att hon nödgas stanna i
Stockholm, längre än hon ämnat, till följd af alla de
motigheter, som fördröjde uppförandet af hennes öfversättning af
Favarts »La belle Arséne»:
»Det yrke jag har valt, mig tycks bedrägligt vara.
Jag ökar utan frukt de arma snillens skara,
Som mödsamt nöta ut båd’ anda, lif och själ,
Blott for den ringa lön att hetas rimma väl.
Nej, lyckan och min vinst jag mera bör bevaka,
Jag gar till min natur och könets gräns tillbaka.
Af hjärnans tomma gräl man ingen föda får.
I tofsar, flor och bjäfs vår lycka nu består.
I gyckeldockors här, jag gillar Ert exempel,
Ifrån Parnassens höjd jag flyr till smakens tempel,
Men skall, då jag med sorg från Pinden afsked tar,
Behålla nagra rim till vänners nöje q var.»
Hvem märker ej den vemodsfulla bitterhet, som
genomgår dessa rader! Det var en skarp brytning med
ungdomens önskningar, drömmar och intressen. Denna brytning
blef för henne svårare därigenom att hon ej älskade den man,
som hon nu, beherskad af dessa känslor, af önskan efter
lugn och efter en qvinlig verksamhet, gaf sin hand.
Åtminstone tyckas de flesta biografer anse, att Anna
Maria Malmstedt ej hyste någon ömmare böjelse för
kanslisten och medredaktören i tidningen Stockholmsposten Carl
Peter Lenngren. Hon hade gjort hans bekantskap i det
Schröderheimska hemmet, och det påstås, att det var den
glada och snillrika herskarinnan i detta hem, Anna Charlotta
Stapelmohr, som hade ställt till partiet. Denna dam skulle till
och med genom en liten list förhjälpt den torre och tväre
Lenngren att komma fram med sin anhållan. Hon gömde en
dag Anna Marias sypung och öfvertalade henne att skrifva
en skämtsam annons och lofva upphittaren någonting riktigt
godt, så skulle den nog komma till rätta. Anna Maria
lydde uppmaningen och lofvade, att
»Den denna pung, till färgen grön,
Tillrättaskaffar, får till lön
En puss och tvänne sockerbrön »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
