Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett par dagar efteråt, då hon åter kom till
Schröder-heims, fann hon i salongen på bordet en tallrik med två
sockerbröd, och snart inträdde kanslisten Lenngren med
sypåsen, ödmjukt bedjande om hittelönen.
För anekdotens sannfärdighet gå vi icke i borgen, lika
litet som för den uppgiften att Anna Maria Malmstedt utan
hjärtats böjelse blifvit fru Lenngren, men vare sig hon gjort sitt
val med eller utan sockerbröd, vare sig med eller utan
kärlek, så ångrade hon sig aldrig eller åtminstone har hon
aldrig talat om det, och hennes sista ord, då hennes make
nalkades hennes dödsbädd: »Kärleken värmer in i döden»,
tyda på, att han under åren vunnit hennes fulla
hängifven-het. Ärelystnaden bleknar med åren, liksom kärleken till
hemmet växer i styrka. Hon fann mer och mer lyckan och
äran af att vara qvinna. Fru Lenngren har fler än en gång
besjungit den lycklig, »hvars lif flyter bäckens lugna bölja
lik»; det var en lifsuppfattning, som hos henne’mognat
genom reflexioner och erfarenhet.
Hemmet blef hennes värld. Där trifdes hon bäst, där
var hon gömd och ändå herskarinna, hennes blygsamhet och
hennes ärelystnad funno sig tillfredsställda.
»Se ordning; mildhet, treflighet,
Med blomster hennes fotspår hölja,
Och heder, kärlek, tacksamhet
Dess lefnad och dess minnen följa.»
Det blef för henne en hederssak att visa, det vitterheten
ej jagat de husliga dygderna på flykten. Det blef mer än
en hederssak, det blef ett behof för hennes redbara,
ordentliga lynne, som afskydde hafs, flärd och ytliga pretentioner.
Hon hade sett allt för skarpt tesystrarnes svagheter för att
ej söka undvika dem, allt under noggrann t uppfyllande af
de husliga plikterna. Särskildt berömmes hennes goda
förhållande till hennes tjenstfolk — den tiden en sällsynt
dygd.
Hennes vänner förvånade sig öfver huru hon med sina
kunskaper, med sitt snille kunde med glädtigt lynne syssla
i köket och med vänlig uppmärksamhet lyssna till den lilla
komministerfrun, som omständligt förtäljde sin älsklingskalfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
