Inledning.

Då Erik XIV i början af år 1561 sände en beskickning under Claes Christerson Horn till staden Reval för att förmå denna stad att underkasta sig Sveriges rike, lades första stenen till grundläggande af ett svenskt östersjövälde. Detta är dock ej så att förstå, som om målet redan denna tid varit klart och bestämdt uppfattadt af Sveriges statsmän. Först under Gustaf Adolfs regering sträfvar Sverige medvetet efter ett »dominium maris baltici». Vid denna tid voro dock dessa planer i det närmaste sammanväfda med och beroende af de religiösa intressena, så att det är endast och allenast under Karl X Gustafs korta och lysande regering, som Sveriges yttre politik med fulla skäl kan kännetecknas såsom uteslutande riktad på att åt Sverige skaffa ett oinskränkt välde öfver Östersjön. Sveriges utvidgningsplaner mötte redan i begynnelsen motstånd af de makter, som ägde kuster vid Östersjön eller som önskade förskaffa sig sådana på spillrorna af det ramlade ordensväldet. Ryssland, Polen, Danmark, kejsaren och flere tyska stater, alla uppträdde såsom Sveriges fiender tid efter annan och sökte efter tillfällen att motarbeta de svenska planerna och att själfva utvidga sitt inflytande vid Östersjön. Alla ledo de dock större eller mindre förluster genom de svenska vapnens framgångar och måste i högre eller lägre grad gifva vika för de svenska fordringarna. Det konsekventa genomförandet af Sveriges östersjövälde fordrade Danmarks