och Polens undergång, och Sverige var nog mäktigt efter Westfaliska freden, för att en konung med Karl X Gustafs egenskaper skulle kunna våga ett så djärft försök. Flere samverkande orsaker räddade dock dessa makters själfständighet, stäckte för alltid de stolta svenska planerna och återstälde jämnvikten i norden. En af dessa orsaker och ej den minst viktiga var det inflytande, som Nederländerna till Sveriges skada utöfvade vid de nordiska angelägenheternas afgörande. Ingen af de makter, som innehade eller innehaft kuststräckor vid Östersjön, hade nämligen större intresse af jämnviktens upprätthållande vid detta haf än den vid Nordsjön belägna nederländska republiken, vanligen under 1600-talet känd under benämningen Generalstaterna, och ingen makt hade ock med större uppmärksamhet och med större inflytande följt händelsernas utveckling i norden, än hvad den gjort. Ingen stat kunde därföre också med mera kraft och afgörande ingripa i ett ödesdigert ögonblick. Viktiga voro de skäl, som tvungo Generalstaterna att med uppmärksamhet följa den nordiska politikens utveckling, ty frågan om östersjöväldet hade för dem ej endast den allmänna betydelse, som jämnviktens upprätthållande alltid har för en sjömakt. Generalstaterna hade ju sin handel att tacka för sina rikedomar och sin makt, och en betydlig del af denna handel gick på länderna kring Östersjön, hvilka dessutom hade en särskild betydelse för Staterna därigenom, att det var från dem, som man hemtade större delen af det för skeppsfarten nödvändiga materialet, såsom skeppstimmer, tjära och hampa <footnote>Några siffror angående denna handel kunna vara upplysande. Franske ambassadören i Haag Buzanval skrifver den 4 jan. 1599: Förleden vecka kommo 600 skepp från Östersjön till Amsterdam; d. 14 okt. 1601: 8000 mastträd ha anländt från Östersjön. Se Vreede: Nederland en Zweden, sid. 72. — År 1617 var det enligt holländska ständernas register 4000 holl. skepp i Östersjön, och 1634 var det 6000 därstädes. Se Vreede: Inleiding tot eene Geschiedenis der nederlandsche diplomatie II; 1, 327 och II; 2, bil. 28. — Inkomsterna af frakthandeln på Östersjön ha beräknats till 36 tunnor guld. Groen van Prinsterer: Handboek der Geschiedenis van het Vaderland III 366; »Omkring 2000 skepp fara af dessa länder på Östersjön, nämligen tre resor dit och tre tillbaka varandes sex resor och görandes altså tillsammans tolf tusen resor, hvaraf i Holland millioner människor lefva». Se Bref från Sveriges resident i Haag H. Appelboom d. 24 jan. 1656. R. A. — Fridericia: Danmarks ydre politiske historie 1635—1645; II afd. sid. 207 påpekar, att sundstullsräkenskaperna tyda på lägre siffror än de af nederl. förf. anförda. Sålunda skulle nederl. skeppen i Östersjön 1532 uppgå till 510 och 1640 till 1600. Jämförd med Vreedes siffra för 1634 visar denna sista uppgift af Fredericia en skilnad af 4400 skepp. Bägge stödja sig på samtida handlingar. De vid denna tid talrika bedrägerierna vid tullvisitationerna, samt den oreda, som uppkommer genom sammanblandad beräkning af skepp och antal resor, förklara ej fullkomligt denna stora skilnad. Men upplysande är, att då enl. Vreede sist anf. st. 6000 nederl. skepp foro på Östersjön, uppgingo alla de öfriga nederl. skeppen till 8850.</footnote>, så