I.

Sverige var i förbund med England, Generalstaterna med Danmark. Att Generalstaterna dock skulle anse Danmark såsom en alt för svag hjälp för att skydda deras östersjointressen, var klart, och vi finna dem ock vid denna tid stadda i underhandlingar med andra makter, hvilka voro liksom de själfva afundsjuka öfver Sveriges framgångar. Genom hemliga resolutioner af Hollands stater af d. 11 nov. n. st. 1653 och af d. 26 febr. n. st. 1654 samt af Generalstaterna af d. 4 mars n. st. beslöts, att man skulle närma sig Polen såsom ett stöd mot Sverige. Ett förslag till förbund uppsattes samtidigt och öfverlemnades till den polske residenten i Haag, de Bye, med uttryckligt förbehåll, att det endast fick uppfattas såsom ett förslag. De Bye gaf de bästa löften för sin regerings räkning och afreste med detta till Polen. Där tycktes man dock hyst misstro till förslaget om förbund, då enligt detsamma Generalstaterna skulle sända 20 örlogsskepp till Östersjön, hvilka skulle underhållas af Polen, eller lemna Polen en penningesumma af 427,500 rdr, som skulle utbetalas i tre terminer <footnote>Generalstaternas resolution finnes i Handlingar rörande Nederländernas historia 1654—1666, Oxenstjernska Saml. R. A. I densamma åberopas ofvannämda resolutioner af Hollands stater.</footnote>. När sedermera det svensk-polska kriget utbröt, blef man i Polen ifrig att erhålla en så mäktig bundsförvandt, som Generalstaterna voro, och de Bye å sin sida