dem, öfversattes och öfversändes till Nederländerna <footnote>Bref af den 1 och 4 juni finnas i Kongl. Bibl. anf. Saml. tryckta i Leyden s. å. och öfversatta till tyskan »med flit».</footnote>. Det var möjligen Conrad von Beuningen, som var upphofsman till denna åtgärd. Brefven innehöllo åtskilliga yttranden om den holländske falheten <footnote>»Es sind Personen die man nun mit einem geringer zu E. M:s Devotion und Dienste beibehalten kann». — Se bref af den 1 juni i Kongl. Bibl. anf. Saml.</footnote>, hvilka, då de upplästes i Generalstaternas församling och sedan de blifva kända i Haag, uppväckte en storm af ovilja mot Appelboom, hvaraf naturligtvis det land, som han representerade, fick sin beskärda del. För att skaffa sig ett stöd i sitt kinkiga läge, skref Appelboom till Karl Gustaf med begäran, att han skulle försvara sin minister liksom Gustaf Adolf vid ett liknande tillfälle försvarat Camerarius <footnote>Apbms bref 2 juli och 27 aug.</footnote> och ej lyssna till Staternas fordran, att han skulle återkallas från Haag. Appelboom inlemnade flera memorial till Staterna för att urskulda sig för brefvens innehåll och påvisa det orättmätiga, som låg i danskarnes tilltag <footnote>Pufendorff anf. st. IV § 93. Apbms bref 20 och 24 aug.</footnote>. Han urskuldade sig med, att det endast var kopior af kopior och därtill öfversättningar, som de deputerade läst, och att de således ej hade rätt att döma hans bref såsom de gjorde. Appelboom hade sagt, att man skulle kunna vinna många med penningar, och att de danske och spanske kunde mycket uträtta, därför att de hade sådana, men att gifva penningegåfvor, det var ju en sak, som brukades öfver hela verlden. Appelboom klagade, att man ej ville »agnoscera honom såsom publik minister» <footnote>Apbms bref 3 augusti.</footnote>. Det fans dock ett parti, som ogillade danskarnes åtgärd att borttaga brefven, och till detta parti hörde själfva de Witt <footnote>Apbms bref 29 juni 57.</footnote>. Flere personer