återinsatt i sina rättigheter, och att han anser, att Appelboom vid alla tillfällen endast handlat enligt sin pligt och fullgjort sina skyldigheter såsom Sveriges resident. — Efter detta brefs ankomst beslöt man emottaga Appelbooms memorial, ehuru dock ej utan att olikhet i meningarne därom uppstod. Ej häller ville man ur protokollet borttaga anklagelserna emot honom, enär det ansågs, att man därigenom erkände sanningen af Appelbooms påståenden <footnote>Apbms bref 1 okt.</footnote>. Röster höjde sig ock för att låta de nederländska sändebuden i Preussen hemresa utan afsked och ej lemna det minsta afseende vid konungens bref. Småningom tog denna antisvenska sinnesstämning öfverhand hos Generalstaterna, och den 19 oktober n. st. 1657 <footnote>Brefvet fins i Riksarkiv. bland Generalstaternas bref, Hollandica.</footnote> afläto de en ganska skarp skrifvelse till konungen, däri de klaga öfver Appelboom <footnote>»Residentem minus commodum, minusque idoneum sibi videri existimant».</footnote> och öfver att deras oskyldiga sändebud få lida för den andres opassande uppförande, och att Appelbooms mottagande i Haag skulle alldeles bero af det emottagande ambassadörerna hade rönt hos konungen. Karl X Gustafs ställning hösten 1657 var temligen trygg, men en förbindelse med Generalstaterna ansåg han sig dock ej kunna undvara. Ännu mindre kunde Staterna vara utan förbindelse med konungen. Han svarade ock på de nederländske sändebudens föreställningar af den 15 november genom att tre dagar senare mottaga dem i audiens i Wismar <footnote>Arend anf. st. 536. Ambassadörerne tillbringade den tid, de voro i onåd hos svenske konungen, i Lübeck. Karl Gustafs bref till Apbm af den 19 nov., g. st. (R. A. Hollandica). Enligt Aitzema hade de erhållit ett nytt missiv af Staterna af den 15 nov. n. st.</footnote>. Detta åtgörande tillika med