förunnad och vi mista däraf vår tull, och äfven i krigstid blifver det högst betänkligt» <footnote>Karl Gustafs bref t. Apbm 4 juli (R. A. Hollandica) och Apbms bref 26 juli. — Underhandlingarne fördes i Thorn.</footnote>. När Karl Gustaf skref detta bestämda bref till Haag var dock ej hans ställning lysande. Polen var till stor del förloradt, Brandenburg visade sig såsom en tvetydig vän, och den lättnad kejsarens död medfört hade motvägts af den köld England och Frankrike visade Karl Gustaf, då han ej ville vända sina vapen mot Österrike. Dessutom hade han sedan i juni månad fått en ny fiende uti Danmark. Underrättelsen om det dansk-svenska krigets utbrott väckte ingen förvåning i Haag. Staterna hade väntat på detsamma och de viste, att deras sändebud i Köpenhamn arbetat i detta syfte. Kriget ökade lifligheten af de danska underhandlingarne i Haag. Rosenvinge skulle nu återigen söka att upplåna penningar <footnote>Apbms bref 30 juli, 13 aug., 17 sept. Danmark begärde 800,000 Rdr mot 4 proc. och sundstullen i pant.</footnote>. Han erhöll dock endast resterande subsidier <footnote>Åtminstone låntes penningarne under detta namn. Apbms bref 26 Okt. — På enskild väg lånade Danmark dessutom 1,000 gulden. Se Apbms bref 28 sept.</footnote>, och icke en gång detta beviljades honom utan protester från städerna Leyden, Harlem och Rotterdam <footnote>Apbms bref 8 Okt. »De danske ministrar löpe omkring såsom rytande lejon, ropande alt om secours och hjelp». Apbms bref 5 okt.</footnote>. Den allmänna meningen var, att Holland och Amsterdam i hemlighet lofvat att ej öfvergifva Danmark. Säkert är, att några af det sammankallade amiralitetet redan nu ville skicka en flotta till Danmark mot Sverige <footnote>Apbms bref 13 juli.</footnote>, och att det endast var därför att man var öfvertygad om, att de östra provinserna skulle bestämdt sätta sig däremot, som frågan fick förfalla <footnote>Apbms bref 6 juli.</footnote>. Det danska sändebudet lyckades verkligen den 17 juni, att afsluta