Generalstaternas undersåtar att begagna sig af forordningen om de monterade skeppen, eller ock att denna förordning upphäfdes. — Staternas första begäran var väl uttänkt, ty 1640 års taxa var egentligen fördelaktig för utgående varor; däremot var 1645 års förordning i andra fall mera tidsenlig. Samtidigt hade ambassadörerne i Marienburg hemsändt ett svenskt ratifikationsförslag, som afhandlades af Generalstaterna, hvilka dock funno det dunkelt, särskildt angående Danzig <footnote>Apbms bref 21 maj. Konungen fasthöll att Danzig fiendtligheter borde upphöra.</footnote>. Den 28 maj framlemnade de nederländske ambassadörerna till de utsedda svenska underhandlarne, Bengt Oxenstjerna och Björnclou, det erhållna elucidationsprojektet. Den 18 uppsatte Karl X ett ratifikationsprojekt med elucidationer. Mot Staternas sista begäran anfördes, att en »terminorum divisio», aldrig varit påtänkt vid fördragets afslutande och att den medförde en mängd svårigheter. Den 22 juni kollationerade bägge parterna ett förslag, men något resultat kunde ej uppnås, enär de ej kunde enas rörande de monterade skeppen. De nederländske ambassadörerna önskade att uti det i elucidationen förekommande uttrycket: »sed immunitates et privilegia talibus navibus concessa in pleno suo vigore manebunt», skulle orden »talibus navibus concessa» bortfalla. Äfven önskade de, att det särskildt skulle stipuleras, att äfven nederländske undersåtar skulle få åtnjuta fördelarne med de monterade skeppen. Detta motsatte sig Karl X bestämdt <footnote>Det svenskt sinnade partiet i Haag bad dock konungen att ratificera och gå in på Staternas fordringar. Apbms bref 26 juni.</footnote>. »Cederade vi dem dette, skref han till Appelboom, skulle nederländske inbyggare sätta sig i hop och uthugga våra skogar, med myckenheten af sina monterade skepp segla våra skepp ur farvattnet och göra dem alla onyttige; de nederländske monterade skeppen åtnjuta den förmon uti tullfriheten som armatis navibus är