Genom en resolutiou af den 5 okt. n. st. återkallades trupperna från Danzig <footnote>Apbms bref 8 okt.</footnote> och den 15 okt. n. st. beslöto Generalstaterna att afsända en skrifvelse till konungen af Sverige, i och för hvars framlemnande deras ambassadörer skulle söka audiens hos konungen <footnote>Apbms bref 22 okt.</footnote>. De anhöllo om traktatens ratificering, likväl med det tillägg, att traktaten först skulle träda i verket vid undertecknandet af elucidationerna, att den skulle binda för framtiden, men ej för de förhållanden, som redan inträdt före undertecknandet. — Staterna skulle genom dessa bestämmelser få deltaga i en blifvande fredsunderhandling, men ej tvungna att bistå Sverige emot Danmark. Appelboom råder ock konungen att »dissimulera» och skrifva artigt till dem, viss om att de nu kunna vinnas <footnote>Apbms bref 19 okt.; 9 nov. Appelboom råder konungen att begagna sig af de hjälpsändningar, som staterna ernade åt Münster.</footnote>. Dessa råd upptog ej Karl Gustaf nådigt. I ett bref, dateradt den 19 okt., förklarade han, att det var oförenligt med Sveriges värdighet och politik, att konungen krusade för Staterna, och ej kunde han yrka på ratifikationen af en traktat, på hvilken de satte så litet värde <footnote>Riksreg. — Apbms bref 9 nov.</footnote>. Med ambassadörerna ville ej konungen underhandla <footnote>Apbms bref 12 nov.</footnote>, och det svar, som han slutligen lemnade dem, den 18 nov. i Wismar, var äfven alt annat än hugneligt. Konungen fordrar ratifikation utan alla förbehåll. Om elucidationerna kunde de sedan vid tillfälle enas, och någon