Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom en resolutiou af den 5 okt. n. st.
återkallades trupperna från Danzig [1] och den 15 okt. n. st.
beslöto Generalstaterna att afsända en skrifvelse till
konungen af Sverige, i och för hvars framlemnande deras
ambassadörer skulle söka audiens hos konungen [2]. De
anhöllo om traktatens ratificering, likväl med det tillägg,
att traktaten först skulle träda i verket vid
undertecknandet af elucidationerna, att den skulle binda för
framtiden, men ej för de förhållanden, som redan inträdt före
undertecknandet. — Staterna skulle genom dessa
bestämmelser få deltaga i en blifvande fredsunderhandling, men
ej tvungna att bistå Sverige emot Danmark. Appelboom
råder ock konungen att »dissimulera» och skrifva artigt
till dem, viss om att de nu kunna vinnas [3].
Dessa råd upptog ej Karl Gustaf nådigt. I ett bref,
dateradt den 19 okt., förklarade han, att det var
oförenligt med Sveriges värdighet och politik, att konungen
krusade för Staterna, och ej kunde han yrka på
ratifikationen af en traktat, på hvilken de satte så litet värde [4].
Med ambassadörerna ville ej konungen underhandla [5],
och det svar, som han slutligen lemnade dem, den 18
nov. i Wismar, var äfven alt annat än hugneligt.
Konungen fordrar ratifikation utan alla förbehåll. Om
elucidationerna kunde de sedan vid tillfälle enas, och någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
