»balancen» vid Östersjön, men det förefaller nästan, som om den omständigheten, att Staterna ej fått deltaga i fredsunderhandlingarne, väckt minst sagdt lika starkt missnöje som själfva fredsvilkoren. Roskilderfreden uppfattades nämligen i Haag liksom annorstädes såsom en vapenhvila <footnote>»Konungen af Danmark hafver än intet låtit göra denna Staten någon notifikation om freden, hvilken de för den skull håller vara branlabel och ostadig». Apbms bref 12 april. — »Ehuruväl östersjöhandeln, som genom danska kriget temligen är vorden hindrad, nu borde sedan freden tilltaga igen och förbättras, befinnas likvisst östersjöhandlarne ännu like scrupuleuse, hålla sig stilla, indraga utestående skulder och försända åt de qvarteren inga varor, förväntandes allena utkomst på många dem mycket farliga förekommande handlingar». Se bref från svenske kommissarien Martenson dat. Amsterdam 2 juli n. st. 1658 R. A. (Hollandica).</footnote>, som manade till verksamhet i och för att kunna med kraft deltaga i blifvande nya fredsunderhandlingar, v. Beuningen, som var ytterligt uppretad, för att han ej deltagit i fredens afslutande <footnote>Apbms bref 22 mars.</footnote>, fick befallning att fortfara med sina bona officia vid det danska hofvet <footnote>Apbms bref 27 maj. Beuningens mem. t. konungen af Danmark af d. 6 april. Se Becker anf. st. sid. 405. Beuningen skulle hindra ett svenskt-franskt förbunds afslutande. — Staterna erlade t. Danmark 200000 gulden i resterande subsidier. Se Apbms bref 3 juni.</footnote>. Redan den 29 mars n. st. beslöto Hollands stater, att man skulle söka med allvar närma sig Frankrike och England för att gemensamt med dem kunna skydda sjöfarten i Östersjön. Till Boreel i Paris och Niewport i London skulle gifvas nya order i denna riktning, liksom nya underhandlingar inledas med de Thou och Downing i Haag <footnote>Apbms bref 27 maj.</footnote>. Den 1 juni n. st. bekräftade Generalstaterna detta beslut <footnote>Resol. af 1 juni. Bilaga t. Apbms bref.</footnote>. Att så ej skett förut, var en följd af den starka spänning, som var rådande mellan de olika provinserna. Huybert hade nu återkommit från sin ambassad i Preussen och stält sig i spetsen för Zeelands opposition mot Holland. Han ansågs såsom upphofsman