Charisius var missnöjd öfver det beslut, som var påtänkt <footnote>Frankrike och England hade näml. fasthållit vid Roskildertraktaten med modifikationer såsom utgångspunkt. (»Den de nog kunde fått makterna förutan», sade Rosenvinge. Apbms bref 3 jan. 1659). Apbms bref 4 och 7 april.</footnote>, och Brandenburg var missnöjdt med hela underhandlingen <footnote>Apbms bref 21, 28 april. — Urk. u. Act VII passim.</footnote>. Ibland de fordringar, som framstäldes for Karl Gustaf, var en ratifikation af Elbingertraktaten <footnote>De Thou gjorde förfrågning hos Appelboom angående densamma, hvarvid denne meddelade, att han ansåg konungen nu lika litet angelägen om traktaten som om dess elucidationer. Apbms bref 12 maj.</footnote>. De tre makternas förhandlingar ledde dock slutligen till afslutande af traktaten af den 11 maj, känd under namn af konserten i Haag. Roskilderfreden skulle gälla med undantag af dess 3 § om flottornas utestängning. England hade i och med denna öfverenskommelse afsagt sig de frestande anbud, Karl X gjort denna makt, och den flotta, som det afsändt till sundet, var således där för att bevaka den holländska flottan, som kommit dit, och ej för att hjälpa Sverige. Det oaktadt ville ej Karl X gå in på makternas vilkor, lika litet som Fredrik III <footnote>Om konserterna i Haag se Urk. u. Actenst. VII sid. 192 och följ. Carlson anf. st. sid. 409. — Den nederl. flottan utlöpte den 20 maj under Reuter, hvars instruktion var liksom Opdams riktad mot Sverige. Se Apbms bref 18 april och 19 maj.</footnote>. Frankrikes krig med Spanien var ock nära sin afslutning, hvilket minskade denna makts svenskvänlighet. Med Rikard Cromwells fall i England försvagades ock det svensk-vänliga partiet därstädes, och en större endrägt blef rådande mellan Frankrike, England och Staterna. Denna endrägt uppenbarade sig i den andra konserten af den 14 juli och än mer i den tredje af den 4 aug. — Sverige skulle återlemna Tronhjems län och Bornholm och tvingas att antaga Elbingertraktaten med alla elucidationer.