Utom dessa underhandlingar och den ofvannämda flottan hade äfven Staterna genom afskickandet af sändebud till danske och svenske konungen vetat att bevaka sina intressen. Den 5 april n. st. framstäldes en instruktion för bemälte »extra ordinarie deputerade, Huybert och Slingelandt», till Karl X <footnote>Finnes ss. bilaga t. Apbms bref. Apbm 4 april: »När jag tenterade att bekomma bemälte instruktion, svarades mig, att det skulle nu falla mäkta svårt och farligt, efter Dorp hade här åtskilliga gånger berättat, att vid E. M. hof intet hölles sekret, och att E. M. finge sådane sekrete akter härifrån». — Icke desto mindre sänder Apbm instruktionen den 21 april. — Slingelandt skulle sändas, ty man ansåg honom vara behaglig för konungen.</footnote>. De skulle söka medla mellan de stridande, se till, att handeln ej genom något fredsslut blef lidande, och i detta hänseende ingenting underlåta för att erhålla de bästa möjliga vilkor. Elbingertraktaten med elucidationer skulle gifvas dem i handom <footnote>Den samma ratifikation som Dorp haft.</footnote>, och kurfursten och Danzig skulle inneslutas enligt en resolution af den 9 aug. förra året. Slingelandt afreste den 19 maj n. st., och underhandlingar inleddes mellan svenske kommissarier <footnote>Därtill utsågos Rosenhane, Coyet, Soop och Ehrensten.</footnote> och de nederländske deputerade i Croneborg. I frågan om Elbingertraktaten ville nederländarne, att man skulle börja, där man slutat förra året i Preussen. Karl X motsatte sig detta bestämdt. Konungen ville, att fördraget skulle föregås af en »reconciliatio», Staterna ansågo det alldeles onödigt, då de ansågo sig aldrig varit Sveriges fiender <footnote>Se K. M. bref t. Apbm 16 juni i K. M. bref t. Apbm 1654—1669. R. A. Nederländarne rådgjorde med sina embetsbröder i Köpenhamn, hvilket ej underlättade förhandlingarne. Konungen klagade öfver Opdam. I Haag sade man ock, att man ej hade honom i sina händer, hvilket vore enligt Apbm »belle raillerie». Apbms bref 21 april.</footnote>. Emellertid underkastade sig Fredrik III de sista Haagerkonserternas bestämmelser, och Karl Gustaf,