Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de förnämsta inhemska växter att
använda till grönkål,
f Hästblad = Hästhofsört.
Hästböna, se Böna.
Hästfibla, f., en i Göta rike allmän
Blomhålksväxt, liknande Fiblorna, men
har pipiga diskblommor: Arnica L.
Benämningen brukas i Småland och
tlerstädes. Hästblomster (Dalsland),
Horsafibla (Småland, äfven Skåne, se
Linnés Sk. resa 359) äro variationer
af namnet.
f Hästgröning, m., Jemtland =
Skogsfräken.
Hästliofsört, f., en gulblommig
Blomhålksväxt, som tidigast om våren
blommar på enkel, fjällig stängel före
bladens utslående: Tussilago
Farfara L.
Hiistkastanie, m., ett resligt,
lummigt träd med sjufingrade blad och
.-.tora blomruskor, sju ståndare:
/Esculus Hippocastanum L. Hästkastanierna
äro införda från Högasien och nu hos
oss allmänt planterade.
Der högstammig och stolt kastanien
paras med lindar.
DAHLGREX 1: 141.
Hästljung, se Ljung.
Hästmynta, se Mynta.
t Hästskoblad, n., af Wahlenberg
tiWagåtJVymphaacece såsom slägtnamn.
f Hästsvans, m. (äfven
Häst-rumpa), ett i formelt hänseende
obrukbart namn, och i hög grad
förvillande, såsom tillagdt de mest
olikartade växter. I skriftspråket tillägges
det vanligen Hippuris L., hvaraf det är
en öfversättning, men i folkspråket
Fräken eller Equisetum l., hvilket
senare ord har samma betydelse,
äfven-som flere andra växter, t. ex. Kropp.
Hästsyra, se Syra.
f Hättebäl*, n., Vesterg. =
Backsmultron.
fHöfrö, n.( Jemtl.=Liten Ormrot.
Hökblomster, n., rättare
Hök-flbla, f., ett artrikt slägte, tillhörande
Fibleväxtema, med oregelbundet öfver
hvarandra liggande hålkfjäll och i
spetsen tvärt afhuggna frukter med
frukt-fjun: Hieracium L.
f Hömjölke, m., Dalarne=Kropp.
Hönsarv, m., örtslägtet Cerastium
l., tillhörande Narfväxterna, utmärkt
af hornlika, i spetsen tiotandade
fröhus. Kallas i Småland Hönstarmar,
och märkvärdigtvis finnes detta namn
(Hiihnerdarm) anfördt redan i
abbedissan Hildegards Physica (före år 1180).
Hönsbane, m., en Skånsk (Dansk
och Engelsk) benämning på
Bolmörten. Orätt uppgifves Hönsabale i
Linnés Sk. resa, s. 115.
Hönsbet, f., Hönsgräs, n.,
örtslägtet Sagina L., tillhörande
Narfväxterna, hvars samtliga arter äro mycket
små, skilda från Spergel genom
saknaden af stipler. Namnet förekommer
redan hos Franckenius.
Hönsbär, äfven Hönson, n., en
art af slägtet Kornell, med små
svart-purpurfärgade blommor inom ett
fyr-bladigt hvitt svepe: Cornus suecica L.
Hönsbären äro orrens läckerhet; deraf
namnet.
Antti. Dalin bildar vanligen till hvarje
bärnamn ett särskildt namn på plantan,
men till Hönson särdeles olyckligt
Höns-bärsbuske, ehurn växten har örtstam.
Hönshirs, se Hirs.
f HÖllSrilta, f., enligt Dalins
ordbok Veronica triphyllos L., är ett både
opassande och i folkspråket okändt
namn på en sällsynt och mycket liten
växt.
f Hönstarmar, m. pl., se Hönsarv.
Hör, m., inhemska namnet på Lin,
allmänt brukligt bland allmogen i Göta
rike.
Hörkäring, f., Vesterg. =
Lin-dodra.
t Hörsilke, n. = Linsnarrefva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
