Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Ordbok] ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f Sjögräs, n., en allmän
benämning på i vatten växande gräslika
växter; i speciell betydelse: Bändling.
Sjönöt, f., ett utmärkt örtslägte,
med stora ätliga nötter och med
flytande blad, som likna björklöf: Trapa
nata.ns L. Sjönötter hafva ännu i förra
århundradet vuxit i Kalmar läns sjöar,
men äro nu der utgångna; på senaste
tiden hafva tle blifvit funna i en sjö i
Skåne.
Sjöplommon, n., en vattenväxt,
räknad till Algerna, lik plommon : Ulva
pruniformis L.
SjÖsäf, se Säf.
f Sjöållon^ n., frukten af
Neck-rosen.
f Skabb-blomster, n., Vesterg.
= Kabbelök. Kallas, enligt Rietz,
äf-ven Klådblomster.
Skaf-fräken, se Fräken.
Skafgräs, Skafrör =
Skaf-frä-ken.
i Skafvel, n., frukten på Bok.
Namnet synes vara alldeles utgånget.
Skalleblomma, f., ett örtslägte
bland Skeplingsväxterna, förvandt med
Sporreblomman, men har mycket kort
sporre och dess fröhus liknar en
död-skallg: Antirrhinum L. — En inhemsk
art, Akerskalleblomma (A. Orontium
l.), har små röda blommor. En
mycket storblommig (A. majus L.) odlas;
se Lejongap.
Skallergräs, se Höskallra.
f Skallnacke, m.,
Österg.=Smörblomma. Jfr Munkhufvud.
f Skarlakansek, f. = Quercus
coccifera L. En högst misslyckad
öf-versättning, ty coccus i coccifera
betyder galläpple, icke skarlakan. (Den
Tyska benämningen är dock
Scharlach-eiche. Utg. anm.)
f Skarlakan sgräs, n. =
Stink-syska. it
Anm. Äfven här är ingen fråga om
skarlakan. — Det kan vara lärorikt nog
att se, huru detta namn småningom
uppkommit af det Latinska Sclanea mill.,
en art af Salvia. Franckenius, för att
försvenska den Latinska benämningen,
skref Skarleya; Tillandz förbättrade
detta till Skarlack, och slutligen blef det,
äfven hos Retzius, Skarlakansgräs.
Skateblomster, n. =
Styfmors-viol. Namnet upptages, såsom
varande mycket vanligt.
Skatnäfva, f.. se Kamnäfva
(Kammar).
Skedört, f., öfversättning af Lat.
Cochlearia l. Svenska namnet är
Skör-bjuggsört.
Skelört, f., en mångårig ört bland
Valmoväxterna, med gula blommor och
gul mjölksaft, enrnmmiga skidor:
Chelidonium majus l. I likhet med Törel
kallas den äfven Reformsört, men
namnet Svalört tillägges i folkspråket ej
denna, utan endast Ficaria.
Skepling, m. = Kovall,
Melam-pyrum L. Antages af Liljeblad som
slägtnamu för detta slägte. Skepnad,
skepelse i folkspråket motsvarar icke
illa det Latinska Personatae, hvarföre
Skeplillgsväxter antagits som
Svensk benämning på familjen
Personatae l.. Tvåhjertbladsväxter med 4
(sällan 2 eller 5) olika långa ståndare,
fästa på den sambladiga, oregelbundna
(oftast läppformiga) kronan, och med
tvårummigt fröhus.
Skifling, Skifsvamp, m., den
talrikaste gruppen bland Hattsvamparne,
med tunna skifvor på hattens undre
sida: Agaricini Fr. — Fjällskifling m.
fl. särskilda slägten, se Fries, Sveriges
åtliqa och giftiga svampar, och Bot.
utfl. 3: 339-344.
f Skillingar, m. pl. (efter
Danskan) = Skärf-frö.
f Skimmel, n. (efter Tyskan) =
Mögel.
i Skocka, Skåcka, f., Jemtland
(efter Norskan) = Daggskål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
