Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Arthur Eden”, svarade han darrande, ehuru
något lugnad af den andres vänliga röst. “Tyst, tyst,
du kan väcka någon.”
”Nej, det är inte farligt”, svarade Walter, ”och
nu kommer jag för att prata litet med dig.”
Smygande sig fram till Edens säng, hviskade
han:
”Var inte rädd längre, stackars liten; det var
bara på skämt, som någon af gossarne gungade din
säng upp och ner. Någon gjorde detsamma med
min, så att jag sprang upp och trumfade på honom
med en toffel.”
”Men jag blef så rädd. Tror du, de tänka
göra om det i natt?”
”Nej, för all del”, svarade Walter; ”nu sofva
de allesammans, och om någon försöker upprepa det
en annan kväll, så smyg du dig bara ur sängen
och bry dig för resten inte om det. Det gör ju inte
ondt.”
”Tack”, sade Eden lågt; ”du har varit mycket
vänlig mot mig, och du är den förste, som varit
det, sedan jag kom hit. Vill du tala om hvad du
heter?”
”Walter Evson. Vet du hvad, tonfallet i din
röst påminner mig om min lille bror. Så där”,
sade han och stoppade om honom, ”god natt nu och
sof godt.”
Den lille gossen tryckte tacksamt Walters hand
och somnade snart af ren utmattning. Det dröjde
ej länge innan Walter följde hans exempel och sof
djupt och godt ända till klockan half åtta, då
ljudet af en stor ringklocka väckte honom och de
andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
