Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FemTe kapitlet.
Ledsamheter.
Walter hoppade strax ur sängen och begynte
kläda sig, och Eden, som ännu såg blek och
uppskrämd ut följde hans exempel och igenkände sin
nattlige beskyddare med ett tacksamt leende. Ingen
af de andra fém gossarne brydde sig om att stiga
upp förrän det ringde till bön, då de hade en knapp
kvart att kläda sig på.
Walter, som nu var halfklädd, gaf noga akt på
dem, när de stego upp, för att se hvem som var
egare till toffeln.
Först tumlade Jones ur sängen och bevärdigade
honom icke ens med en min af igenkännande, men
Jones hade i alla fali båda sina tofflor i behåll.
Därpå följde tvänne andra, Anthony och Franklin,
som också hade sina par klara. Därefter Gradock,
som sneglade litet förläget på Eden och slutligen
förklarade, att han endast skämtat och ej velat
skrämma honom, och så kom Harpour, den största
af dem alla. Han var dum och trög, satt alltid lågt
i klassen, såg temligen bra ut, men saknade
inflytande annat än öfver smågossarne, som ville stå på
god fot med honom, förnämligast därför, att de voro
smått rädda för honom.
Walter hade redan räknat ut att Harpour måtte
ha varit den, som stört hans nattliga ro, och mycket
riktigt, när Harpour stuckit ena foten i toffeln,
ropade han:
”Hallå, hvar är min andra toftel?” På det här
sättet kommer jag ju för sent. Är det ingen, som
sett till min andra toffel?”
Walter förhöll sig tyst, till dess Harpour ropade:
”Hör du, nykomling, där borta, har du knyckt
min toffel?”
Läsning för gossar. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
