Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
itå
”Så du pratar”, sade Daubeny med ett försök
att skämta. ”Hör på honom, Walter, hvem skulle
tro att det är Flip som talar? Har du retat mig,
Flip?” fortsatte han, då Henderson fortfor att gråta,
”nej inte du. Jag hade alltid roligt åt ditt skämt
och visste att du i grund och botten tyckte om mig.
Ni ha alla varit så snälla mot mig. Walter, jag är
så glad jag lärde känna dig, innan — Det är så
trefligt att ha er här. Låt mig hålla er i handen;
det börjar bli mörkt. Det vore roligt om Power och
Ken också vore här, så att jag fick träffa alla mina
vänner.”
”God natt Daubeny, jag kan inte stanna längre”,
sade Henderson och rusade ut för att ge utbrott åt
en sorg, som han ej längre kunde behärska, ty trots
sitt skämtsamma lynne hade gossen ett varmt och
känsligt hjärta, och ehuru han tyckt om att
förlöjliga Daubeny, hade han aldrig gjort det i elak afsikt
och hyste en uppriktig aktning och vänskap för
kamraten.
”Se efter honom, Walter, sedan jag är borta”,
sade Daubeny vemodigt, då de voro ensamma. ”Det
är en präktig gosse, men ovanligt lättledd. Han
har blifvit mycket förändrad till sin fördel sedan du
kom hit.”
”Jag har alltid tyckt om honom”, genmälde
Walter, ”han är så lustig och ändå så godhjärtad.
Men Dubbs, du är alldeles för misströstande; vi skola
få rå om dig ännu många glada dagar.”
”Jag vet inte, kanske, om Gud så vill. Jag är
så ung, och det vore roligt att stanna litet längre
tillsammans med dig, Walter. Jag håller mer af dig
än någon annan utom Power”, och en tår rullade
långsamt utför Daubenys kind.
Walter tryckte tyst hans hand.
”Du kan inte tro hur mycket deltagande jag
kände för dig vid den där ledsamheten med Patons
manuskript”, fortsatte han. ”Du såg så förskräck’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
