- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
119

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ligt olycklig ut, som om ¿illa utsikter här i lifvet
blifvit stängda för dig. Jag är rädd, att jag gjorde
bra litet för dig just då, och ändå hade jag varit
villig att göra hvad helst du bedt mig om/

”Ja, men Dubbs, du var den förste, som
tilltalade mig vänligt sedan det där hände, och den förste,
som inte blygdes att bli sedd i mitt sällskap. Du
anar inte hur tacksam jag var för din vänlighet.
Det var alldeles, som om någon räckt ut en räddande
hand åt en drunknande, ty alla visste ju hvilken bra
gosse du var/

”Kände du det verkligen så?” utbrast Daubeny
och en svag rodnad spred sig öfver hans bleka
kinder. ”0, det gläder mig, att du säger det.”

Det uppstod en stunds tystnad, och med Walters
hand sluten i sin, somnade Daubeny med ett leende
på läpparne.

”Hur var det med honom, när du gick?” frågade
Henderson ifrigt, då Walter återkom till Percivals
rum.

”Han sof lugnt; jag hoppas det skall göra honom
godt. Jag visste inte Flip, att du brydde dig så
mycket om honom.”

”Det är därför att jag alltid gycklat med honom”,
svarade Henderson ångerfullt, ”men jag tror inte,
att han brydde sig om det, annars hade jag aldrig
gjort så. Jag visste knappt själf, att jag tyckte så
mycket om honom. Det var riktigt nedrigt att alltid
reta honom som jag gjorde, fastän jag hela tiden
var färdig att ta af mig mössan för honom. Ack,
Walter, jag hoppas han inte dör!”

”Jag hoppas detsamma, men var inte ledsen
öfver att du skämtat med honom; det var ju bara
skämt, och han kände sig aldrig sårad af hvad du
sade. Kom ihåg, att han alltid brukade säga att det
var han, som skrattade åt dig och inte tvärtom.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free