Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ej kan ge sig uttryck i ord och knappast
medveten om hvad som försiggick omkring henne. Och
ljudet af muntra skratt och glada gossröster trängde
då och då dit upp, ehuru hon ej gaf akt därpå. Men
hon var en gudfruktig kvinna, och knäböjande vid
sängen tog hon sin döde gosses hand i sin och bad
under strömmande tårar: ”0 Gud, lär mig förstå din
vilja !"
Och i den stilla kvällen ringde,St. Winifreds
kyrkklocka den högtidliga dödsringningen, och
blandad med dess djupa klang hördes skolklockans klara,
tunnare toner. Den hördes annars vanligtvis endast,
då den skarpt och brådskande kallade gossarne till
lektionerna. Hur olika ljöd den ej nu — hvarje ton
dallrande, långdragen, som om den ville säga att för
en åtminstone, som den varit van att mana till
skyndsamhet, var brådska ej längre behöflig.
Och gossarne som sutto vid sitt kvällsarbete
sprutto bäfvande till, när de båda klockorna
förkunnade dem att deras skolkamrats själ hade flyktat från
jorden, och att Gud kallat sin unge tjänare till sin sida.
"Hör du Henderson?" hviskade Walter, som satt
närmast honom.
"Ja”, svarade Henderson med darrande röst,
”Daubeny är död.”
Under återstoden af kvällen sutto de två gossarne
tysta och stilla, försjunkna i sorgsna och högtidliga
tankar. Och under återstoden af kvällen ringde
kyrkklockan och skolklockan långsamt tillsammans,
förkunnande budskapet om Daubenys död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
