Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGONDE KAPITLET.
Farväl.
Är dagen tröttsam, är dagen lång
Det ringer dock slutligt till aftonsång.
Alla gossarne sågo mycket allvarliga ut, då de
följande morgon trängdes i skolkyrkan, där
konfirmationen försiggick. Det var vackert att se det
ödmjuka och dock strålande uttryck hvarmed många
af de unge konfirmanderna knäböjde vid altaret och
med knäppta händer och böjdt hufvud afbidade
välsignelsen.
Då den vänlige biskopen under loppet af sitt tal
häntydde på Daubenys död, var det dödstyst i kapellet
— den andlösa tystnad, som framalstras af förväntan
och stark rörelse.
”En af de unge konfirmanderna finns ej här bland
oss”, sade han. ”Han har gått bort, han skall aldrig
deltaga i en jordisk nattvardsgång — han är kallad
att deltaga i den stora nattvardsgången i himmeln.
Jag hör med glädje, att han var väl beredd därpå,
att han var känd bland eder för sin gudsfruktan,
högsinta karaktär och sina rena seder, och att själfva
hans död orsakades af hans brinnande håg att rätt
förvalta de pund Gud förlänat honom. Ack, att dö
så ung och likväl så beredd att dö, är långt
lyckligare än ett lif krönt af framgångar, men tillbragt i
synd. Låt hans död väcka er eftertanke, men ej er
sorg. Det är ett bevis på Guds stora barmhärtighet
och godhet att han kallade bort den af edra
skolkamrater, som redan börjat helga sitt lif åt honom
och ej någon af dem, som ännu yfvas öfver sina
synder. Låt därför den förlust som drabbat er ej
bedröfva, men lända er till varning. Den blomstrande
ungdomen vissnar och faller för dödens lie lika visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
