- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
146

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Ja, det vete fåglarne — för just ingenting/
”Du ljuger”, inföll Kenrick föraktligt. ”Du vet,
att du narrats och gjort allt hvad du kunnat för att
förolämpa mig.”

”Förolämpa?” upprepade Mackworth med sin
blidaste röst. ”Så vidt jag kan påminna mig talade
vi om en ohederlig prest. Du är väl ingen sådan,
skulle jag tro?”

”Det är bäst ni akta er!” sade Kenrick med
undertryckt raseri.

”Akta oss? För hvad då? Vi ha inte bedt dig
höra på hvad vi talade om; lyssnare få aldrig —77
”Prat”, afbröt Whalley, ”du vet mycket väl, att
ni talade så högt ni kunde och att vi inte kunde
undgå att höra er.”

”Än se’n då? Få vi inte tala så högt vi behaga?
Jag försäkrar er på mitt hedersord”, tilläde han vänd
till de andra, ”att vi inte så mycket som nämnde
Kenricks namn. Vi talade bara om en viss
ohederlig prest som åkte i en mjölkkärra, då Kenrick
rusade som en vildkatt på Jones. Om han har sådan
motvilja för att höra oss tala om sådant där
otref-ligt folk, så ska’ vi visst inte göra det”, sade
Mackworth med giftig artighet.

”Fransk fernissa”, utbrast Whalley med ärligt
förakt, uppretad mot sin vilja, fastän han ej kände
orsaken till Kenricks vrede. ”Det förvånar mig, att
Kenrick nedlåter sig att fästa afseende vid hvad
sådana som du och Jones säga. Kom nu, Ken, du vet
hvad vi alla tänka om de där två”, och han nästan
släpade Kenrick med sig, under det att Jones och
Mackworth, som voro medvetna om att alla de andra
gossarne ansett deras uppförande föraktligt, ifall de
kännt hela sammanhanget, med nästan misstänkt
brådska skyndade åt annat håll.

Men när Whalley blifvit ensam med Kenrick
och frågade hvarför han ”blef så ursinnig?” svarade
gossen ej utan gömde ansiktet i händerna. Han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free