- Project Runeberg -  Gosskolan i St. Winifred /
147

(1896) [MARC] Author: Frederic William Farrar Translator: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i sanning djupt upprörd och olyckligare* än någonsin
förr. Tanken på att faderns sorgliga historia,
antagligen förvänd och vanstäld skulle cirkulera bland
skolkamraterna, gjorde honom alldeles utom sig.
Han visste mer än väl, att de andra gossarne voro
allt för grannlaga att ens vilja häntyda därpå, men
att alla skulle ha reda på den skam och vanära,
som en orättvis misstanke för en kort tid kastat
öfver hans fars namn, var nästan mer än han kunde
bära.

Men hur var det möjligt att de fått kännedom
därom? Kenrick kunde endast räkna ut det på ett
sätt. Han tänkte öfver hvad Jones sagt. ”En kärra
och en blind hästkrake — aha, jag förstår, det är
endast en, som kunnat berätta honom detta. Såå,
Walter Evson, du roar dig och Jones med att göra
narr af vår fattigdom och förlöjliga vårt hem. Jag
tviflar inte på, att ni fått er ett godt skratt uppe på
ert sofrum.”

Kenrick visste ej att Jones sett dem från
kupéfönstret och att han under ett besök hos en
släktinge, som ej bodde långt från Fuzby, hört detaljerna
af pastor Kenricks sorgliga öde. Han tog för
af-gjordt, att det var Walter som förrådt honom. ”Det
är alldeles klart, att det är så”, tänkte han, ”men jag
skulle ändå inte ha trott det om honom”, och han
brast i häftig gråt.

Ehuru Kenrick knappt velat erkänna det för sig
själf, var han redan förut afvogt stämd mot sin vän.
Hans ömtåliga stolthet hade fått en knuff, då
Walter, ehuru det skett så försiktigt och vänligt som
möjligt, visat sitt ogillande af kamratens ovänliga
sätt mot modern. Kenrick sade för tillfället
ingenting, men kände sig dock sårad och uppretad, och
därtill kom, att han i sin afundsjuka trodde, att
Walter numera höll mer af Henderson och Power än
af honom, och därjämte intagit hans gamla plats i
deras hjärtan. Detta förargade honom, ty han var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:28:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ffwgoss/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free