Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke den, som nöjde sig med att vara den andra i
ordningen. Han kunde ej skaffa sig en bättre vän
än den rättänkande Whalley, men genom att så
tydligt visa honom företräde, hade han hoppats att göra
Walter afundsjuk och låta honom förstå att hans
sällskap ej var oersättligt. Walter var dock en allt
för öppen och uppriktig natur att förstå dylika lumpna
motiv och var ej afundsjuk ett enda ögonblick.
”Tänk inte längre på det där”, sade Whalley
vänligt, ”hvad behöfver du bry dig om hvad sådana
som Fernissan och Hvita fjädern säga? Det skulle
inte bekomma mig så mycket som så”, och han
knäppte med fingrarna.
”Det är inte det, Whalley, det är inte det”, sade
Kenrick och torkade bort tårarna. ”Men hur kunde
de där lymlarne känna till hvad de häntydde på?
Det är bara en person som vet af de där sakerna,
och han måste ha skvallrat och gjort narr af mig på
ryggen. Det är det, som gör mig så ondt.”
”Hvem menar du?”
”Jo, just den förträfflige Evson”, svarade
Kenrick bittert. ”Så mycket du vet, Whalley, kommer
jag aldrig mer att tala till honom.”
”Evson?” upprepade kamraten förvånad, /-Det
skulle jag aldrig kunnat tänka om honom. Är du
säker?”
”Ja fullkomligt. Ingen annan känner till det
där.”
”Men du frågar honom väl först hur det hänger
ihop med saken?”
”Det tjenar ingenting till”, svarade Kenrick
missmodigt, ”men jag skall i alla fall göra det, så att
han får höra att jag vet hur han burit sig åt.77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
