Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan våga röra mig”, sade Harpour öfverlägset. ”Själfve
Lane aktar sig allt för något sådant.”
”Kan tänka!”
”Jag ska’ ”kan tänka” dig”, skrek Harpour och
ville rusa upp ur sängen, men Cradock höll honom
tillbaka.
”Så där, nu har det varit tillräckligt bråk för
en natt. Kan man då inte få sofva i fred?”
Harpour kröp ner i sängen igen, och sedan
Henderson än en gång försäkrat Eden, att han ej längre
behöfde vara rädd, följde han exemplet, men det
stackars lilla offret kunde ej somna på mycket länge,
och när han ändtligen gjorde det, stördes han
oupphörligt af oroliga drömmar.
Följande morgon talade de två partierna i
nummer 10 knappt till hvarandra. Till Hendersons stora
glädje hade Anthony och Franklin öppet tagit den
oskyldigt förföljdes försvar, men detta förargade
naturligtvis Jones och Harpour, som nu hatade Eden
mer än någonsin. Harpour var dessutom icke van
att någon vågade öppet trotsa honom och föresatte
sig att hvarken böner eller hotelser skulle inverka
på honom.
”Så mycket du vet Henderson, ämnar jag göra
hvad jag behagar med det där krypet”, sade han
under det de klädde sig.
Eden rodnade och sade ingenting, men
Henderson svarade utan tvekan:
”Och så mycket du vet, anmäler jag dig tvärt
för skolans primus, ifall du vidare antastar Eden.”
Harpour tänkte rusa på kamraten vid dessa ord,
men den godmodige Cradock trädde åter emellan:
”Låt vara”, sade han. ”Kan ni då aldrig unna
en människa litet ro! Bry dig inte om honom, Flip!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
