Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Ja, men en sådan gammal ruskig båt! Tänk
om vi hade vår egen ”Pärla” i stället.”
Båda voro, som sagdt, vana att ro, men Charlie,
som aldrig försökt sin skicklighet annat än på deras
lilla sjö hemma vid Semlyn var naturligtvis ganska
rädd.
”Var nu en modig liten gosse, Charlie, och ro
stadigt. Du är väl inte rädd?”
”Nej, inte så mycket, men det är ju mörkt om
en half timme.”
”Inte riktigt, och till dess äro vi nog framme;
tidvattnet hjälper oss.”
De rodde en stund under tystnad, hvarpå
Charlie sade:
”Walter, har du sett att din åra är afbruten
och nu bara är hopsplitsad, så att den nätt och jemt
håller ihop?”
”Ja, det såg jag strax och skall ro så försiktigt
som möjligt. Du är allt litet rädd min gosse, men
jag skall strax lifva upp dig. Hvila ett ögonblick
på åran och se dit bort.”
Han pekade på en mörk gestalt, som tydligt
af-tecknade sig mot den ljusa klippväggen.
”Walter, jag skall inte säga ett ord mer”, och
den lille gossen fortsatte modigt sin ansträngande rodd.
Under tiden steg tidvattnet allt högre, och de
första vågorna slogo redan liksom lekfullt upp mot
Kenricks fötter. De stego allt högre och högre —
nu nådde de upp till knäna — nu till midjan — han
visste att inom några minuter skulle han nödgas
simma, och den sista kampen börja.
Det började gå omkring i hans hufvud,
lemmarna förlamades, och fasan för döden gaf vika för
slö liknöjdhet, då han fick sikte på en liten båt, som
styrde kurs rätt mot honom, men just då den var
strax bredvid, förlorade han medvetandet och gled
med ett svagt anskri ned i det mörka vattnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
