Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
Ute på hafvet.
Ilalösc; ö’ åpsxuig yjvsvoi, yXattttyjv aXa
Poöiotoi Xsvxatvovxsg, ¿¿tqov o.
jB/W. 76*.
I samma ögonblick fattades han af Walters starka
armar och drogs upp i båten, på hvars botten de lade
honom så bekvämt de kunde, hvarefter de började ro
hemåt.
Ingen tid var att förlora, det var nu nästan
mörkt, stormen tilltog med hvart ögonblick, men de
båda gossarna rodde modigt framåt. Walter glömde
för en stund all försiktighet, och vid ett kraftigt
årtag, inträffade hvad de länge fruktat. Åran bröts
midt itu, och han höll endast en stump kvar i handen.
”Gode Gud, vi äro förlorade!” utbrast han,
förlorande själfbeherskningen, och läggande upp sin nu
öfverflödiga åra, slog Charlie armarna om broderns
hals och brast i gråt. De tre gossarne — den ene
af dem ännu nästan medvetslös och fullkomligt
utmattad — voro nu ett hjälplöst byte för stormen
och vågorna, som drefvo* dem allt längre och längre
bort från land.
”0 Walter, jag kan inte dö, jag kan inte! Det
är så förskräckligt att dö ensam här ute på sjön!”
”Vi äro ju tillsammans, Charlie, och Gud skall
inte öfverge oss!”
”Ack Walter, bed till Honom för oss alla tre!”
”Vi skola bedja tillsammans”, och dragande den
lille brodern närmare sig, uppsände Walter en
brinnande bön, i hvilken Charlie snyftande och med
osam-manhängande ord instämde.
Kenrick rörde på sig och hviskade något, och
bröderna böjde sig ifrigt öfver honom.
”Du har räddat mitt lif Walter, just då jag trodde
det var förloradt”, hviskade han, ”och jag hoppas att
hädanefter använda det bättre.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
