Fyra dikter / 9 (1897) Author: Gustaf Fröding Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin i Hagen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag mins den stunden, då hon blef tagen, hon skrek ej, grät ej, blef endast hvit — till fyra år blef hon dömd af lagen — en kan förstå, det är sorg i Hagen, och det är ingen, som näns gå dit. Och gamle Anders han står vid skjulet betryckt och krokig och hugger ved. Han var en gubbe, som log beständigt, — nu är hans ansikte skyggt och mulet, hans läppar skälfva, han tittar ned. Han viker undan för folkets blickar, han talar icke med någon mer, han går och grämer sig djupt i själen, han ser åt sidan, när någon nickar, och gråter bittert, när ingen ser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>