Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grekernas och Romarnes teater - I. Grekernas tragödie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylla detta behof uppfann Pratinas satyrspelet. Det
kallades så, därför att choren bestod af satyrer, dessa
muntra, skalkaktiga väsen, hvilka mythen satte till
vingudens följe och under hvilkas bockhudsklädda
gestalter naturkrafterna i det fria, obundna landtlifvet
personifierades.
Ämnet för satyrspelet var också i allmänhet något
landtligt äfventyr i hvilket någon hjälte eller någon ur
sagan hemtad personlighet invecklas; dess handling var
godmodigt lustig och dess upplösning oblodig och
tillfredsställande.
Men främst och förnämligast förhärligades
Dionysos-festerna genom tragödiers uppförande. Tragödiens namn
är bildadt af orden Tragos = bock och ode = sång.
Tragos står här i betydelsen af satyr, den bockklädde, och
• ursprungligen betyder således tragödia: satyrsång,
alltjämt hänvisande på Dionysos-kulten, och det sätt hvarpå
dess första fester firades genom dithyramben. Och det
var staten själf som tog hand om Dionysosfesternas
värdiga firande; hvarje medborgare hade fritt tillträde
till dem, på det sätt att staten erlade för honom den
inträdesafgift, som var nödvändig att betäcka de dryga
kostnaderna vid skådespelens uppförande, och^i trenne
dagar fortgingo nu de storartade skådespelen från
morgon till kväll. För att göra dem ännu mera
epokbildande för Greklands folk, utdelades vid dem de
medborgerliga belöningar, dem staten tillerkände sina
framstående och förtjente män, och den författare, hvars
skådespel bäst hade uppfylt sitt ändamål att^höja
festens glädje och fosterlandets glans och ära, belönades
offentligt vid skådespelets slut. Hans hufvud pryddes
med murgrönskransen, och han hyllades af det hänförda
folket som festens hjälte^och medelpunkt. De
skådespelare, som utfört hans verk, hyllades också som Athens
förnämste medborgare,] och de åtnjöto i det allmänna
en aktning och ett erkännande, som icke ofta, och
framför allt icke odeladt, kommit dem till godo i senare
tider och hos folk som gärna vilja glänsa med en lika
djupgående bildning, som de gamla grekernas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
