Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men, han hade blifvit gammal och man ville bli af
med honom. Inflytelserika personer vid Weimarska
hofvet voro lystna på hundkonsterna; det gälde nu att
tillfredsställa dem och på samma gång drifva Goethe
till det yttersta. Storhertigen blef vunnen för pudeln,
och Goethe fick befallning att inbjuda den fyrfotade
konstnären till ett gästspel i Weimar. Goethe svarade
lakoniskt: »Teaterreglementet bjuder ju att inga »
hundar få medtagas på teatern», och brydde sig
icke vidare om saken. Men direktionen var talrik nog
för att bakom hans rygg träffa vidare anstalter, och i
april 1817 förskrefs Karsten med sin pudel från Leipzig,
där han just då vann rika lagrar och applåder, och
föreställningsdagen bestämdes.
Vid första repetitionen förklarade Goethe, att han
icke mera kunde hafva något att beställa med en teater,
på hvilken hundar skulle uppträda, och reste genast till
Jena för att sysselsätta sig med det längesedan började
ordnandet af därvarande bibliotek. Där erhöll han den
13 april följande skrifvelse från storhertigen:
»Genom till mig framförda yttranden har jag vunnit den
öfver-tygelsen, att Herr Geheimerådet von Goethe önskar att blifva befriad
från sin funktion som Intendent för vår hofteater, hvilket härmed
honom beviljas. Karl August.»
Detta handbref meddelades teaterpersonalen i afskrift.
Goethes son afgick tillika med fadern, grefve von Edling
utnämdes till intendent och »Aubrys hund» uppfördes
den 12 och 14 april 1817 på Weimars hofteater — likväl,
— vare det sagdt till allmänhetens heder — under
högljudda protester från den bättre publikens sida
På detta sätt slutades Goethes bana som
teaterledare. — Schiller som skald och dramaturg hade varit
lyckligare än sål Sedan han lemnat sitt sista mera
betydande arbete, öfversättningen af Phädra, till teatern,
såg han den långa raden af sina svaga efterapare
uppträda med Collins Regulus, hvilken uppfördes för första
gången den 23 mars 1805; han bortrycktes den 9 maj
samma år af döden, midt i sin fulla skaparkraft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
