- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
103

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jag tror di håller på, barne’ mitt! — suckade den
blinda och fortsatte häftigt, i det hon tryckte flickan
intill sig; — be’ gud om att vi få vara te’hopa, barn!

— Uschja, mor! nog få vi det!

— Ä’ du så säker på det, barne’ mitt? —
frågade den blinda, klappande henne.

— Jaa, det har vi fåll fått förut, vet jag! —
svarade flickan modigt, i det hon smekte modern
tillbaka.

— Ja, det var då det! — återtog den blinda med
en djup suck; — men hör du, barne’ mitt, spring
opp på trappen och lyssna om du kan höra någe’!

— Ja mor! — svarade flickan, i det hon
skyndade opp på trappan och lade örat till dörren; —jag
kan inte höra någe’, di gormar så fasligt allihop!

— Försök, försök, barne’ mitt!

Och den blinda trefvade sig fram några steg, då
flickan, som rest sig på tårna, hastigt och med
förskräckt ton ropade:

— Mor! mor!

— Ja, hvad ä’ det? — frågade den blinda, i det
hon tvärstannade.

— Kyrkvärden och morbror Lars står midt emot
hvarann som ett par tuppar — Magnus slår näfven
i bordet — usch! di ä’ så onda, så onda, så! Jesses
då, nu tror jag de tar ihop! — och utom sig af
förskräckelse sprang hon ner till modern och fattade
tag i henne för att få henne med sig åt grinden till,
i det hon ropade nästan andlös: — mor! mor! det ä’
bäst vi går! Kom, så går vi!

— Nej barn! — svarade den blinda lugnt, — led
mej te’ trä’t igen! Det ä’ så godt att en får vetat
me’samma!

— O eke då, mor lilla?

— Hur vi ska’ få’t för framti’n, barne mitt!

Med dessa ord sjönk hon ner på bänken
framför trädet och höll flickan tryckt intill sig, i det hon
med sänkt hufvud afvaktade hvad som komma skulle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free