Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5.
Det hade emellertid blifvit allt mera bullersamt
inne i sockenstugan, och genom den öppna dörren
trängde ett förvirradt, böljande sorl ut i den tysta och
fridfulla helgdagsstämningen derute och bildade en
skärande kontrast till solljuset och sommarglansen.
Rösterna ljödo allt högre och upprördare, stampandet
af tunga, klumpiga steg närmade sig allt mer och
mer, och efter en kort stund började de yngre att
komma ut, först en och en, sedan i allt tätare
massor, röda, svettiga, arga, skadeglada, nyfikna — allt
efter hvars och ens lynne och karaktär, men
långsamma och betänksamma i rörelserna, trots det
tändande i det våldsamma uppträde, som de bevittnat.
Bland de första, som kommo ut, voro de båda
drängarne Per och Nils och efter dem de båda
flickorna, som de nyss förut stått och pratat med.
— Det var hälsike hvad gubben Lars va’ sufirän
åf sej! — hviskade Per till de andra, med ett
uttryck af skadeglädje.
— Ja, inte kan en tro, att den sitter på någe’
undantag! — menade Nils makligt.
— Det var anna’ det, än när han gnäller öfver
skummjölka’! — inföll Maja med en knyck på
nacken, — gubbfrate’!
— Husbond va’ rakt som en tjur i syna! —
fortsatte Per.
— Ja, och såg ni va’ Jan hva’ långnäster? —
tillfogade Nils långsamt, — alldeles som när di tog
Vesterholm te’ riksdasman i ställe’ för honom!
Medan de skrattade åt minnet af gubben Jans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
