Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, påtagligen spakare, mot den bortgående Österman,
i det han sade med en ton som han försökte göra
så likgiltig som möjligt: — Vill Österman fö’ Slanken
för ingenting, så gerna för mej; men kom inte te’
mej och gnäll mer, när de ä’ slut i mjölbingen; men
sir ni, go vänner! — fortsatte han sedan, i det han
vände sig till de äldre bönderna; — rätt ska’ vara
rätt, och nu frågar jag bara: ska’ vi, som ä
hemmans-egare, tåla att di som sitter på undantag och som
håller te’ i backstugorna, ska’ få regera i sockna’?
— Nej jästaligen — jemrade sig Jan, — det vure
då rakt för uschlit, tycker jag!
— Ja, det kan då aldri’ komma på frägan! —
menade de andra, i det de så småningom samlade
sig kring Magnus.
— Och inte anna’ jag kan si, — fortsatte denne,
— så måtte far min ha’ lura’ mej rejelt, när han
lemna gåln från sej och satte sig på undantag! Annars
slog han fäll inte nu på stortunna så värst som han gör!
— Jaha, si, den som inte ser opp med ögona,
så får han se opp med pungen! — sade en äldre
bonde i högen.
— Jaja, det har då Sjöberg rätt i, — medgaf
Magnus; — men det kan fäll bli ändradt, det med!
— Men ser ni, när jag ville ropa in Blind-Stinas
flickunge, så va’ det för te’ göra folk åfena; det hon då
aldrig kan bli i lag med modern!
— Det der kräke’, som aldri’ kunna’ sköti’ sej
sjelf en gång! — inföll mor Karin hvasst.
— Och som aldrig har duga te’ ett fen i all sin
dar! — fortsatte Magnus.
Den blinda, som hittills sutit kvar under trädet,
dold af de utströmmande drängarne och pigorna, steg
nu hastigt opp och kom fram midt för den stortalige
Magnus, med flickan vid handen.
— Det borde I fäll ändå vara den sista te’ säja,
Magnus Larson! — sade hon med skärpa i stämman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
