Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det hon rigtade sina glanslösa ögon åt det håll,
hvarifrån hon hörde rösten komma.
— Jaså, va’ du der, du — och ungen din me’!
— återtog Magnus litet flat, men han repade sig snart
igen och fortsatte med samma morska ton som förut:
— ja, så kan du gerna höra sanningen med en gång!
Ett odåge har du vuri’, och det lär du fäll bli’ med,
så länge du går här och hanglar!
Det lyste till i den blindas ansigte, och sedan
hon närmat sig ännu ett par steg, utbrast hon med
darrande röst, som efter hand blef allt stadigare:
— Men jag dugde te’ att få pojken eran ur elln,
när byggningen brann för er — och att jag miste
ögona på det, clet borde ni fäll minst af alla skälla
ut mej för, om ni hade någe’ hjerta i kroppen!
— Åh, jag tycker — svarade Magnus öfvermodigt,
— att när jag betalte er era modiga hundra
riksdaler för sveda och värk — —
— Det kunde ni orka me’, — af bröt den blinda
häftigt, — så högt brandförsäkradt som ni hade!
Kretsen omkring de tvistande hade nu blifvit
trängre, och medan de andras blickar lyste af väntan
och skadeglädje, for ett moln öfver Magnus Larsons
spotska ansigte, och han var i begrepp att svara något
häftigt och dräpande, då hustrun hastigt ryckte
honom i armen och hviskade:
— Byt inte ord mena! Kom så går vi, Magnus!
— Nej, tyst du! — snäste Magnus till henne,
— först vill jag säga körkherrn ett ord så godt som
två — —
I detsamma visade klockarn sig i dörren till
sockenstugan, barhufvad och med en penna i handen.
— Vill nu Magnus Larson och Jan Person
komma in ett tag och teckna under protokollet? —
frågade han i embetsmannaton.
— Det ska’ hin håle göra och inte jag! —
utbrast Magnus förargad och vände sig ifrån honom.
— Äh gu’ bevara mej! — stammade klockarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
