Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sockenstugan, sedan kyrkoherden på predikstolen
pålyst att han efter högmessans slut hade ett
meddelande att göra församlingen.
Man undrade storligen på hvad det kunde vara.
Den högtidliga, uppskakade stämningen efter båda
be-grafningarne och predikan hade hunnit gifva sig något,
och med menniskosinnets lätta förmåga af
öfvergån-gar, hade nyfikenhet hos de flesta intagit den förra,
omedvetna ruelsens ställe. Sjelfva Per, som annars
ända sedan Johans död, hade gått i djupt
melankoliska tankar och hade börjat bråka sin hjerna med det
kvistiga spörsmålet om huruvida Maja hade råkat illa
ut för någon af de permitterade båtsmännen, och om
det en vacker dag skulle ta* samma slut för dem,
kunde inte låta bli att knuffa till Nils med armbågen
och undra, medan de gingo in i sockenstugan för att
höra livad nu var på färde, om kanske Magnus och
Jan slagit sig ihop om att göra något storverk för
socknens räkning.
Sedan de likväl sett att ännu hvarken
kyrkoherden, klockaren eller de förnämste af bönderna voro
komna, gingo de ut på gården igen, och när de fingo
se Blind-Stina sittande på bänken under asken med
flickan sin bredvid sig, knuffade Per på nytt till Nils
ett dugtigt tag, och sade half högt, i det han pekade
på den blinda:
— Kan du begripa, Nils, hvarför Blind-Stina stog
och grät, när de stoppa ner Slanken i jola?
— Äli du ä’ tokig, Per. Inte grät ho’ för
Slanken, inte! — svarade Nils, säfligt som vanligt; —
det var allt Johan ho’ sörjde! Honom hade hon ju
lidi’ sveda’ för vet jag!
— Ja, det har du rätt i! Men i alla fall så såg
jag att Lill-Stina, flickungen hennes, la’ liljekonvaljer
på grafven, när di hade skotta’ igen/en!
— Då la’ hon dom galet, begriper du fäll!
I detsamma kom kyrkoherden in genom grinden
i sällskap med gamle Lars, som gick mera lutad än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
