Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FATTIGGÅRDEN. Ett bidrag till undantagens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligt. Några af de förnämsta bönderna och de
flesta af kyrkfolket följde med honom; men Magnus
och mor Karin, Jan och Kerstin, såg man inte till.
Klockaren kom strax derpå, liksom söndagen förut,
med kyrknycklarne i handen, och såg på samma gång
vigtig och bekyttad ut; han gick nämligen och
funderade för sig sjelf på hur det skulle kunnat vara vid
den nyss timade begrafningen, om allt gått rätt och
kristligt till, om likpsalmer och orgelspel kommit i
fråga. Det var ondt om sportlerna i socknen, och
den här gången kom det naturligtvis inte att vankas
något. Emellertid gick han in, nyfiken han också,
liksom de andra, på att höra hvad kyrkoherden hade
att förkunna.
När alla hade inkommit och kyrkoherden tagit
sin plats vid det svartmålade bordet, underrättade han
i enkla och varma ordalag de närvarande om att Lars
Erson, till minne af sin sonson, med varm hand
skänkte socknen sextusen kronor, med vilkor att
pen-ningarne användes till ordnande af en fattiggård i
socknen. De penningar, som möjligen blefve öfver
sedan jord inköpts och fattiggården blifvit bygd, skulle
läggas till kyrkokassan för att användas dels till
gårdens underhåll, dels till kläder åt de af socknens
läsbarn som hade de fattigaste föräldrarne och de bästa
intygen om sig, rörande flit och uppförande.
Det blef en allmän förvåning och ett
betydelsefullt mummel och hviskande rundt omkring, när
kyrkoherden slutat sitt tillkännagifvande och på
socknens vägnar framburit sitt varma tack till Lars
Erson för hans vackra gåfva. Ofrivilligt vändes allas
blickar mot dörren, som om en och hvar väntat att
få se den myndige kyrkvärden inträda för att
nedlägga en ljungande protest emot faderns visade
frikostighet ; men ingen kom. Den ena efter den andra
gick slutligen fram till den gamle undantagsmannen,
som satt der med böj dt hufvud och stel, frånvarande
blick, och som, sedan han tagit de äldsta bönderna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
