- Project Runeberg -  Från gator och skär. Nya berättelser /
376

(1889) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6.

— När vi så hade kommi’ ett stycke in i
September och hade skicka’ åf en helande hoper me’
timmer ner efter älfven, så kom det bref dit opp te’
mej ifrån första bokhållarn på kontore’ och
rekom-mendert va’ det, och i det brefve’ låg det hundra
riksdaler från grosshandlarn, och så skref bokhållarn
att gubben hade fått lof te’ slå vantarne i borde’ han
me, och att kontore’ var stängdt och att, om jag
kunne få mej nå’n bra plats der oppe, så skulle jag
ta’ den, för hur det än gick med utredningen, skref
han, så ville gubben sluta, och nu va’ det så jäkliga
tider i Stockholm, så han tyckte att en töcken karl
med styfva armar kunde ta’ sig mycket bättre ut
oppe i vildmarken än der nere i eländet. Och så sa’
han att några fler pängar kunde jag inte få och att
jag skulle säja folke’ att di fick söka sej arbete på
anna’ håll, för nu va’ det abslut me’ grosshandlarn,
sa’ han och sågen va’ såld och det va’ inte värdt te’
flotta ner någe’ mer timmer förr’n det vardt oppgjort
hvem som skulle ha’t utåf di som hade te’ fordra.
Och det ska’ kammarern tro, det var rakt åf som di
hade slagi’ mej i skall’n me’ en klubba, när det brefve’
kom! Inte visste jag te’ första beslute’ hvad jag skulle
ta’ mej te’, och inte visste jag häller hvad jag skulle
säja te’ folke’; men det visste jag, att nu var det
allt på god väg att ränna åt hälsike med alltihop och
att nu finge en frakta sej själf, bäst en kunne.

Nå, det blef ett förbaskade gräl åf, när di fick
höra hur det va’ fatt, och hade jag inte vuri’ så pass
golik som jag va, så hade di fäll gjort kål på mig;
men se’n jag tagi’ ett par stycken på rak arm och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:29:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhfgos/0376.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free