Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ”BRAND-PETTER.” Historien om ett öknamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ruska’ om dom rejelt, så fick jag då vara i fre’ för
det mästa. Värst va’ det med di hundra riksdalerna,
för dom ville di att jag skulle dela med dom, fast
jag viste dom brefve’ och att det va’ mina pengar
och inte deras; men jag tyckte i alla fall att det var
synd om dom, förståss, och så delte jag den ena
femtian mellan dom, och behöll den andra för mej själf,
och finnfan gaf jag en femma särskildt, för det tyckte
jag då att det kunne vara värdt, i fall han hade
gjort någe’ för’et. Ja, och så skiljdes vi åt efter några
da’r, och di andra gaf sig åf neråt Pite; men det
tyckte jag inte va’ lönt, och i alla fall hade jag fäll
en magnet som drog mej åt anna’ håll, kan
kammarern tro! Och så gaf jag mej då åf fram te’ bruke’,
för jag tänkte fundera med förvaltarn, om di inte
kunne ha’ någe’ te’ göra åt mej, efter som jag nu i
alla fall va’ deråt och efter som Bolla tjente der,
förståss. För si, henne hade jag allt i tankarna hvar
jag gick och stog, och många gånger trodde jag, fan
i mig, att finn’ hade trolla’ bort mej i ställe’ för henne,
så te’ mej var jag, om jag inte hade träfffena på
några kvällar. Och så kom jag dit en kväll — det
va’ ändå en torsdaskväll, och aldrig glömmer jag den
kväll’n så länge jag går här och stretar.
Mört var det, och regna gjorde det, och rätt som
jag kom knogandes fram utefter älfsidan, just dit
neråt löfdungen, der jag satt och vänta om
lördas-natten, när Bolla kom/ så får jag si någe’ som skymta
borta ve’ sten, och när jag titta’ efter, fick jag se
att det var en kvinfolk som satt der. Det var rakt
som någon skulle ha’ knuffa’ mej i ryggen och sagt
att det var Bolla, och när jag tog några steg inåt
och titta’ efter, så var det också mycket rigtigt hon,
och hon satt och grät rakt åf som di skulle ha piska’na.
Men då ska’ kammarern tro att det blef fart i mej,
och innan hon hann blinka en gång så va’ jag framme
te’na och fick fatt i’na och frågte hvad det var åt’ena,
och kammarern kan tro jag blef någe’ te’ mej när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
